Det har varit en av de konstigaste eftermiddagarna på mycket, mycket länge. Tyvärr får ni nog inte veta mer än så. För nu är jag så trött att det bara går runt i pallet.
Allt jag klarar är att skriva detta – och lyssna på Springsteens nya singel, som jag laddat ned gratis från hans webbplats. Om du snabbar dig, kanske du hinner också. Erbjudandet gäller under tolv timmar.
Hörde du det också, Mona?
Var ska jag börja?
Jag vet inte.
Så jag gör så här: du som vill läsa om Peter Barlachs fabulösa gig igår kväll, på Regionteatern i Uddevalla, kan läsa mer om det genom att följa någon av länkarna nedan. Det blir bara löjligt om jag ska upprepa alla superlativer, jag nöjer mig med att säga att Peter ägde Uddevalla igår kväll. Mer fakta om detta finner du här:
Det jag tänkte rapportera om är snarare det som hände efter spelningen. Planen var att smyga in bakvägen på Stadsteatern med hjälp av vår man på insidan, a. k. a. Filmstjärnan. Men så blev inte fallet, istället hamnade vi i Peter Barlachs rum på Hotell Park Aveny.
Nu så här i efterhand ser jag att det var tur att jag inte visste vem som lirade i Stadsteaterns Foajébar, för det var nämligen hypercoola Hellsongs, bandet som gör loungemusik av gamla heavy metal-dängor.
Hade jag vetat det, hade jag nog lobbat för ursprungsplanen. Men nu hampade det sig istället så att vi blev kvar i Peters rum. Det var både kul, trevligt och inspirerande, och det kändes inte så lite trist att behöva masa sig iväg till halv två-bussen hem till byn.
Kvällen bjöd dock på snaskigt off the record-skvaller, diskussioner om kloakhål… förlåt, bloggandets funktion i tillvaron, diabetesfoder för hundar, The Clash, Foo Fighters, Blossa 08 från två av Peters fans från Töreboda och en massa annat trevligt.
Hellsongs får vi ta en annan gång.
Åkej, nu är det dags.
Drar strax till stan med Magic, som ska vara PRAO i Mordor tre dagar. När jag levererat honom dit, ska jag dra vidare in till city och hämta upp en gitarrförstärkare han hittat på Blocket.
Och försöka skaffa biljetter till konserten med Vocal Six (bilden) imorgon – det finns bara “ett fåtal” kvar! Men nu detta måste fixas, för nu har jag avtalat dejt med min gamla polare Lars. Vi hängde ihop för jämnan några år i och efter gymnasiet, men sedan… Ja, skit samma: igår snackade vi i telefon för första gången på närmare 20 år, och jag mindes på en gång varför vi hade så kul ihop. Jag satt nästan och fnissade i luren, som en liten unge.
Imorgon går vi och svingar några bägare, sedan går vi och kollar på en annan gammal kompis, Stefan, när han sjunger med sitt gäng.
Det kommer att bli grymt. Just nu försöker jag nästan hålla nere mina förväntningar, så att jag inte ska bli för besviken.
Samtidigt kan jag inte undgå att häpna över hur kass jag varit på att hålla kontakten med folk. Och hur lätt det plötsligt blivit att återuppta alla gamla connections. Google, Facebook och den här bloggen är bara några av de kosttillskott som fått mitt sociala liv att glänsa.