Soprent i kyl och frys. Det var lite Dr Alban-känsla när middagen skulle fixas, men det blev faktiskt rätt ok. Såpass ok att jag vågar dela med mig receptet:
Bryn fläskkotletter tills de fått lite färg, krydda med salt, peppar och rejält med curry. Lägg i långpanna och täck med äppelmos. Ugnsstek i cirka 45 min på 175 grader. Servera med ris och kokta grönsaker.
Det här med fiskbullar är ett gammalt trätoämne i hushållet. IT-mamman diggar och jag…
jag…
kan inte säga att jag hatar, men jag gillar defintivt inte den traditionella sortens fiskbullar.
Nu har det dock hänt något. Fiskbullen har fått sig en välbehövlig uppdatering i form av “små bollar med lax.”
Namnet är väl sådär, men jag förstår hur man tänkt. Man har tänkt på såna som mig, som skyr fiskbullar som pesten.
Jag har bara hunnit provsmaka en av varianterna än så länge, Totally Thai, men jag kan nog säga att jag diggar. Det är lite lagom sprätt i såsen och på det hela taget rätt ok. Visst – bollarna har samma halvläskiga konsistens som den vanliga sortens fiskbullar, men efter en viss tillvänjning stör jag mig faktiskt inte så mycket på det.
Tillagningen är förstås busenkel. Koka pasta, öppna burk och värm. Där satt den. Konserven har också den stora fördelen att den kan förvaras hemma i beredskap, behöver inte ens stå i kyl.
Men sen är det innehållsförteckningen. Där brukar vi ofta stöta på problem, och även denna gång är det här vi springer på det stora störningsmomentet. Det visar sig nämligen att innehållet av lax i bollarna bara uppgår till cirka 30 procent. Dessutom ingår nästan lika mycket fisk av annan sort. Vilken sort det är, beror på råvarutillgången, men det är vitfisk i form av kolja, torsk eller sej.
Det är en liten balansgång, det här. Man vill framhäva ordet lax i produktens namn, för det smäller högt i konsumentens ögon. Samtidigt är lax en jämförelsevis dyr råvara, även om bollarna såklart inte görs av filé. Innehållsförteckningen är mycket tydlig, det råder inga tveksamheter om vad produkten innehåller. Men den är samtidigt en stor textmassa, tryckt med minimal skrift. Jag tror att mer än en konsument kommer att känna sig en aning lurad när men kikar närmare på detta.
En liten plump i protokollet, således. Men samtidigt: jag kommer att köpa den här produkten igen, allra främst för att den är så grymt smidig, men också för att den smakar helt ok.
Leaf, företaget som tillverkar Ahlgrens Bilar, fortsätter att lansera tillfälliga tillbehör och spinoffs på de gamla beprövade bilarna. I somras gjorde man en begränsa upplaga med 100 påsar rymdraketer för att fira Christer Fuglesangs rymdfärd, och nu är det dags igen.
För rattar.
Rosa rattar, närmare bestämt, som ska säljas till förmån för Cancerfondens jippo Rosa Bandet.
Och hur skulle man kunna klanka på det, liksom? Det är såklart skitbra att det samlas in pengar till forskning för att hitta botemedel mot cancer. Jag är helt för.
Men…
…jag kan inte låta bli att störa mig liiite på uttänkt fyndiga namnet. Jag hade säkert kunnat kläcka ur mig det själv i något ögonblick när hjärnan tittat åt ett annat håll, men därifrån till att faktiskt sätta det på påsar och skicka ut i landets butiker, jag vet inte…
Vad tycker du? Är jag bara larvig och politiskt korrekt som tycker att den förmodat skämtsamma kopplingen mellan “rattar” (hö-hö, liksom) och kvinnobröst är lite malplacerad i sammanhanget?