Sideways – äntligen

Häromkvällen fick jag äntligen chansen att kolla en film jag länge velat se: Sideways, en komedi där vin har en ganska central roll.

En leverantör hade skickat filmen som muta/present. Det var med spänd förväntan jag satte mig i soffan för att kolla in den omtalade rullen. Blev hyggligt sur när jag märkte att det inte var något ljud på DVD:n! Åh, irriterande. Dessutom kan man ju inte ringa och klaga på en mutfilm…

Men Hustrun tyckte att det skulle nog gå ändå, den var ju textad. Så jag bet ihop. Och det är jag glad för, filmen blev allt bättre ju längre tiden gick. Och under en scen mot slutet satt jag till och med andlöst på soffkanten och garvade så jag knappt fick luft. Åt en stumfilm!
Om du sett filmen kanske du vet vilken scen jag menar, åtminstone om jag säger att det handlar om att skaffa tillbaka en glömd plånbok…

Om du inte sett filmen, så tycker jag du ska göra det.

Barnens matvanor

Samtliga medier har uppmärksammat Livsmedelsverkets undersökning om barnens matvanor. Och det är väl egentligen bra. Men det finns ett problem.

Livsmedelsverkets undersökning, som bland annat slagit fast att en fjärdedel av den energi barnen får i sig kommer från läsk, snacks, kakor och godis, baserar sig på en stor undersökning från 2003. Sedan dess har Sverige drabbats av en kraftig hälsofeber, med sockerskräck och kolhydratpanik som efterhängsna biverkningar.

Jag tror inte att verkets siffror stämmer riktigt längre, för debatten har förändrat föräldrarnas och barnens attityder. Mina grabbar Magic och Legolas, som är tio och sju, har i alla fall fattat galoppen.

Och jag undrar om det verkligen behövde ta nästan tre år att sammanställa resultaten. Det låter ruggigt byråkratiskt, och jag hoppas att Livsmedelsverket snabbt sätter igång en ny undersökning där man använder sig av mer effektiva och snabba metoder.

Matkväll – med vissa förhinder

Torsdagarna är uppenbarligen SVT:s nya matkväll. Idag bjussar statstelevisionen på två premiärer: Tinas Kök och Solens Mat. En höjdpunkt för alla matintresserade, helt klart.

Men att avnjuta denna högtid samtidigt som tre barn ska i säng och väskor ska packas för Magics basketläger, det innebär vissa svårigheter. Särskilt när Hustrun är bortrest…

Nåväl, nu är alla i säng och jag sitter parkerad framför dumburken. Tinas Kök är slut, och jag missade inte alltför mycket. Programmet är en hygglig uppdatering av den gamla braksuccén Tinas Mat och gör säkerligen inget av Tinas fans besviken. För den gamle slitvargen och mittfältaren Glenn Strömberg var programmet förstås en riktig höjdare. Bättre knuff än så får han knappast i sin nya karriär som matexportör.

Upplägget för Tinas nya program känns dock en aning “safe”. Man kunde nog tagit det hela en bit till, förnyat sig ytterligare och tagit ut svängarna lite till. Men det funkar, och idén med en känd gäst ökar spänningen lite grand, och det är nog klokt att minska exponeringen av Tina en aning.

Det jag saknar är mer kött, mer story. Men det är bara att stanna kvar framför TV:n, för i Solens Mat ger Bo Hagström allt man önska i den vägen. Historien om hur Sicilien skakar av sig maffians ok med matens hjälp är en liten höjdare. Dessutom borde historien kunna bli en inspiration för alla mattillverkare: Historien bakom är en viktig komponent när maffiapastan lanserats över hela Italien.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.