Valio lanserade sin yoghurt med den tillfälliga smaken jordgubb/ros i lagom tid till Alla Hjärtans Dag. Men i min butik har den inte synts till förrän nu i helgen.
Xtian testade den strax efter nyår, så jag känner mig lite efter. Men jag sväljer förtreten och lämnar högaktningsfullt mina ödmjuka synpunkter om denna tillfälliga bekantskap.
Jag gillar den inte. Första intrycket när yoghurten landar på tungan är en association till när jag smakade Yoggi jordgubb för första gången någon gång vid 80-talets början. En lite köttig jordgubbssmak, som sedan väller av och an och byter skepnad i munnnen. Avslutet känns artificiellt och sötsliskigt.
Tyvärr, men rosenyoghurten får inte många stjärnor i min bok.
Då är jag mycket, mycket gladare för den gulliga krukan med minirosor jag fick av IT-mamman igår. Den står här på fönsterbänken mellan The Edge och Adam Clayton och påminner mig om vår kärlek. Min och IT-mammans, alltså. 🙂
Hustruns systerson rockar fett på myspace. Sjunger och lirar med glöd och attityd. Som gammal källarbandsstjärna i band som Riffer, Distant Drums, Calilio och Bo-Rågers kan jag bara önska att jag vore sexton igen.
(Jag uppdaterar lite, måste ta en paus från skattedeklarationer och annat tråk.) Själv är jag, som jag påpekat flera gånger här på bloggen, INTE beroende av Kexchoklad. Jag kan sluta när som helst, det är jag säker på. Har bara inte prövat än.
Däremot måste jag erkänna att jag är nästan lika förtjust i en riktig svarting. När jag var barn var jag en sån där konstig prick som köpte Marabous mörka chokladkakor. Och det var inte bara för att slippa bjuda kompisarna. Jag tyckte helt enkelt den var godare.
Ett riktigt höjdarminne är en paj jag gjorde en gång till min egen födelsedag, på två kakor svindyr årgångschoklad från Valrhona. Den var mumsig, och jag fick äta upp det mesta själv den gången åxå.
En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.