Doppar som en tandlös gammal gubbe

Den är såpass ny att det inte finns någon info på Göteborgs Kex webbplats. Jag råkade bara få syn på den när jag för ovanlighetens skull tog en inköpsrunda på Ica Maxi i Kungälv – som av en slump dessutom råkar vara Göteborgs Kex hemstad.

Plötsligt stod den bara där. På änden av en gondol, sådär förrädiskt att man inte skulle kunna missa:

Ja, ni fattar.

Stellan kan inte bara gå förbi en sådan sak. Jag har ju ett uppdrag. En skyldighet mot er, kära läsare, att informera om nytt i våra hyllor.

Så det åkte ner en förpackning i vagnen. Idag har jag en snorig Liten Larsson här hemma hos mig, och då måste man ju ta en liten fika. Som ett litet avbrott i Barnkanalens oavbrutna ljud- och bildkuliss, sådär.

Jag öppnade Ballerinaförpackningen, och först nu observerade jag den lilla texten under produktens namn. Ser ni?

“Doppa för bästa smak”

Doppa! Hehe, det är ju underbart. Tillbaka till Hedenhös tid, som en gammal tandlös gubbe. Tänkte jag.

Nu har jag doppat.

Jag vet inte vad jag ska säga…

…mer än att Ballerina Kladdkaka i sällskap med en kopp kaffe med stor sannolikhet utgör ett påtagligt hot mot min hälsa och min ambition att gå ned i vikt. Den är god odoppad, men efter en visit i koppen förvandlas den lilla kakan en förbluffande välbalanserad variant av den klassiska njutningskombon av kaffe och choklad.

Jag vågar helt enkelt inte köpa den igen. För mitt eget bästa.

Skämsmat var ordet

Min gode vän Raz plockar upp en stafettpinne från Tre tjejer i köket, och jag känner att jag kanske kan hänga på denna.

Det handlar om skämsmat. Mat som man skäms över att man äter, helt enkelt. Personligen är jag inne i en rätt asketisk period, med ambitionen att göra mig av med sådär en 15 kg överflödigt späck som pryder min kropp. Det går rätt långsamt, men åt rätt håll. Eftersom jag knappt haft någon möjlighet alls att träna, på grund av tidsbrist och sjukdom, så är det mathållningen som är viktigast. Har slutat äta godis, och inledde i söndags en vit månad.

Men nu skulle det ju handla om skämsmat, och där faller varken godis eller alkohol in i mitt fall.

Min värsta skämsmat är något helt annat. En produkt som jag för något eller några år sen lovade mig själv att aldrig mer köpa – ett löfte som jag lyckades hålla ända tills min lokala Coopbutik vräkte ut ett parti för 15 kr kilot.

Då köpte jag två. Kilo, alltså.

Till mitt försvar ska sägas att jag faktiskt är avvand. När jag nu köpte och tillagade Scans färdiglagade köttbullar åt min familj, tyckte jag att smaken var på gränsen till obehaglig. Till Scans försvar ska sägas att det gäller inte bara deras köttbullar, utan även färdiglagade köttbullar av andra fabrikat.

I andra vågskålen finns ett betydligt tråkigare faktum: mina barn (åtminstone Legolas och Lilla Larsson) tycker fortfarande att det är industrikulorna som är “riktiga” köttbullar. Jag måste helt enkelt fila på mitt recept.

En viktig anledning till att jag ogillar de färdiga köttbullarna är sättet de tillverkas på, och främst det faktum att man kallar köttbullarna “färdigstekta” när det man egentligen gör är att koka dem i talg.

Men nu skickar jag bollen vidare till dig: vad är din skämsmat? Blogga, kommentera, twittra – bara vi får veta!

Pucko 2.0

Jag nämnde häromdagen att Arla lanserat Pucko i en ny version, Ljus Choklad. Eller rättare sagt två versioner, för den kommer även i en låglaktosvariant också.

Nu har jag smakat, och kan informera om att det vi pratar om är en något snaskifierad variant av Pucko. Det är inte den stadiga, maskulina gatukökspuckon som bäst smeker strupen efter en halv special, det är mer godis över den ljusa varianten. Tänk O’boy. En karamellaktig liten sötma som jag personligen inte gillar sådär värst.

Men jag är å andra sidan något av en fundamentalist när det kommer till Pucko.

Och mina tre barn (och diverse kompisar till dem) är inte alls lika avoga som mig. De har slukat båda kartongerna i hisklig fart.

Låglaktosvarianten är en aning mindre söt, och därför gillar jag den bättre.

Den stora frågan är förstås om det finns en marknad för den här produkten. Jag är tveksam, åtminstone i den nuvarande utformning i enliters mjölkförpackning. Svenskarnas skepsis mot socker och tillsatser i maten borde leda till stor tveksamhet mot Pucko på frukostbordet.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.