Arla plussar på Keson

kesoplus.jpgArla Foods gamla klassiker Keso kommer i en ny verison, Keso + fiber.

Tanken är förstås att rida vidare på den starka hälsovågen, där Keso länge varit ett stående inslag. Produkten är något av en ikon i viktminskningssammanhang, och finns med i de mest skilda former av dieter.

Plus-keson innehåller linfrö, inulin och äppelfiber vilket är tänkt att ge ökad mättnadskänsla samtidigt som matsmätlningen får sig en kick i rätt riktning.

För många svenskar är för övrigt ordet Keso synonymt med själva produkten, men det är faktiskt ett varumärke som Arla äger rättigheterna till. De konkurrenter som finns tvingas därför kalla sina produkter cottage cheese, vilket är samma sak.

Som bröd – med kanel på

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Jag är en mycket rutinerad fikare. Så att testa fikabröd passar mig finfint. Därför slank det ned en påse med Polarbröds nya kanelrosor i korgen när jag rusade in på Coop häromdagen för att köpa matsäck åt Legolas som idag är på utflykt till Bohus fästning.

kanelrosor.jpgKanelrosorna är en lite underlig bekantskap. Ska inte säga att det smakar illa, tvärtom så slinker de ned. En efter en. Men ändå är jag lite förbryllad. För degen påminner misstänkt starkt om gammal hederlig polarkaka. Visst smakar det kanel, hela bullen är pudrad, men degen känns väldigt brödig.  Som en smörgås med kanel, typ. Den “äkta vanilj” som Polarbröd nämner på påsen märks tyvärr knappt alls.

Dessutom utgör den så kallade polarmetoden ett litet problem i det här fallet. Kanelrosorna, liksom Polarbröds alla andra produkter, fryses direkt efter bakning och får sedan tina på vägen ut till kund. Det funkar fint med brödet, men kanelrosorna har en ytbeläggning med kanel och troligen även lite socker. Den fukt som bildas i påsen vid upptiningen gör att bullarna lätt blir lite kladdiga.

Bullarna är första produkten i Polabröds serie “Naturligt Gott” och innehåller inga konserveringsmedel eller färgämnen. Det uppskattas såklart, och slutomdömet blir ändå godkänt med liten marginal.

Mission completed – grilltest del II

Ok, nu är det dags för korvfrossa här på bloggen. Valborgsaftonens grillorgie inbegrep nämligen också ett gäng av Scans nya korvar.
Vad väntar jag på? Inget, egentligen: Let’s roll!

tysken.jpg

Bratwurst Kümmelkörner: Vi börjar med tysken. Det här är en bratwurst som smaksatts med kummin, mejram och kryddpeppar. Magic utnämnde den här till en av sina favoriter, medan de vuxna ryggade inför det visuella intrycket. Korven har en gråvit färg som inte framgår på bilden intill, men som faktiskt är rätt motbjudande. Och typiskt tysk. Själv tyckte jag att korven smakade ok, en ganska köttig men rätt mesig smak. Kryddorna som valts är inte heller av det vassare slaget.

***

salsiccia.jpgSalsiccia Prezzelmolo: En italiensk korvtyp som här smaksatts med timjan, blapersilja och vitlök. Korven är liten och tjock men med ett angenämt utseende. Den är inte så kryddstark men har en viss sötma. Skogspappans favorit. Själv tyckte jag att timjansmaken var en aning för framträdande, men på det hela taget en god korv.

***merguez.jpg

Merguez Picante: En korv som hämtat sin inspiration från Nordafrika. Den här är god, het och kryddig i smaken som kommer från spiskummin, kanel, koriander och chili. Trots denna parad av maffiga kryddor saknas dock en aning bett i smaken.

***

texas.jpgTexas Country Hill Sausage: Now we’re talking, sheriff! Det här är min favorit. En kraftig goding där chilin äntligen får komma till sin rätt och ge rejäl hetta. Tillsammans med salvia och vitlök får hettan en angenäm blommighet som jag gillar skarpt.

***

På bordet fanns dock inte bara korv och kött denna soliga afton, utan också en annan spännande nyhet:grillsauce.gif

Årets Grillsås: En sås som tagits fram av Svenska Kocklandslaget och produceras av Biggans. Den ska serveras varm och värms på halvfart ett par minuter i mikron. När man tar ut den känner man direkt en av ingredienserna som dominerar i doften: Det doftar jul, och det är ingefäran i den asiatisk-inspirerade såsen som kikar fram. Såsen är god med en aningen rökig, söt smak som passar fint med köttet.

Till efterrätt provade vi två nya glassorter som Ica lanserat under sitt eget märke: “Skogsbärsripplad mascarpone” och “Len och krämig vanilj”. Båda var goda, kanske särskilt mascarponevarianten, men gav ändå en déja vu-känsla. Det här har man smakat förr. Och så är det förstås ofta med kedjornas egna produkter.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.