…i brevlådan. Från Coop Forum. Tillsammans med en reklambroschyr för de olika lokala köttkoncept som kedjan säljer, låg den lilla plastkossan nedstoppad i ett sånt där plasttråg som köttet säljs i.
Det är givetvis jättebra att man gör reklam för närproducerat kött, men ändå: Kära Coop, hur tänkte ni nu?
Symboliken med den söta lilla kon som ligger där i köttförpackningen blir liksom helknasig. Kom till oss och köp döda kor, liksom.
Jag blir mest full i skratt, och Lilla Larsson blir givetvis överlycklig. Men hon är två år…
Uppdatering: Insåg senare att det inte handlar om ett rent reklamutskick, utan ett pressutskick. Men jag undrar ändå. Vem mer än jag har fått kossan? Och varför har vi fått den? Det är ko-mystik på hög nivå…
Special thanks to IT-mamman, som hållit ställningarna (Pip-Larsson har varit i högform idag) och Arkitektgrannen, som lånade ut sin skrivare till en deklarant i nöd.
Vi lever i ett digitalt samhälle. Eller? Nehej, det gör vi visst inte. För när det ska deklareras, då ska man lämna in papper. Åtminstone om man är egen företagare…
Ok. You want paper? You get paper.
Not!
För då…
Surprise: Plötsligt händer DET!
Inte bara en gång, utan varje gång jag försöker skriva ut. Fixeringsenheten, som syns på bilden, är kaputt. Beläggningen på en av rullarna har spruckit och därför fastnar varje papper på vägen ut ur skrivaren. Det är färdigskrivet och klart men kan inte komma ut, utan fastnar och skrynklas ihop till oigenkännlighet.
Om fyra timmar och 41 minuter ska deklarationerna vara inlämnade (fem stycken i år…).
Life is such a bitch sometimes.
En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.
…i brevlådan. Från Coop Forum. Tillsammans med en reklambroschyr för de olika lokala köttkoncept som kedjan säljer, låg den lilla plastkossan nedstoppad i ett sånt där plasttråg som köttet säljs i.
