…åtminstone enligt Göteborgs Kex, som nu kartlagt svenskarnas Ballerina-vanor. Ungefär 3000 uppenbart undersysselsatta personer har gått in på Ballerinas webbplats och berättat hur de äter sitt Ballerina-kex.

Ballerina-konsumtionen är hyfsat hög i vårt familj, och jag kan avslöja att vi åtminstone representerar två av de tre vanligaste Ballerina-typerna, nämligen njutaren och frossaren. Njutaren är den som lyfter på locket, slickar i sig nougaten och därefter slukar resten, medan frossaren (yep, that’s me), slukar hela kexet i ett svep.

Den vanligaste typen är dock Klassikern, som äter tuggar i sig kexet bit för bit.

Värsta njutaren i vår familj är inte oväntat Lilla Larsson, tvåkettalft år, som vill ha locket avlyft så att hon sedan ska kunna smeta in hela ansikten – och gärna även stora delar av resten av kroppen – med nougat.

Kan även tillägga att Ballerina i vår familj emellanåt går under pseudonymen “kaka med prick.”

Plötsligt kom den. Inspirationen. Jag har känt mig rätt trött och stressad några dagar. Alltför trött och stressad för att orka blogga. Men nu kände jag plötsligt att lusten kom tillbaka. Tröttheten beror nog mest på usel nattsömn, och stressen på att semestern som vanligt är fullspäckad med göromål.

Några exempel:

• Träningsläger för våra fotbollsknattar i Celtic, en tillställning som hotats av ihållande regn, men som till slut blev riktigt lyckat eftersom regnet höll sig borta under de viktiga timmarna.
• Evighetsprojektet med att sälja vår Ford Focus.
• Postsstrul 1: Fakturorna som jag skrivit ut och som jag skulle posta på vägen till flyget till England, men som låg kvar på köksbordet när vi kom hem.
• Poststrul 2: Paketet jag faktiskt skickade innan vi åkte, men som låg i postboxen när vi kom hem, eftersom adresslappen på nåt mysko vis ramlat av.
• Pelle Rebells flytt. Jag vill ju så gärna kånka grejer! Faktiskt. Jag har en liten skum förkärlek för att hjälpa folk att flytta. Anser mig vara rätt bra på den typen av göromål. Bära tungt, stuva och packa, jobba hårt – det ger mig en konstig tillfredställelse.
• Företagsfundering 1: Jag har insett att jag inte hinner med att vara ett helt företag själv, och har bestämt mig för att anställa en halv administrativ person. Men vem?
• Företagsfundering 2: Jag kanske inte behöver anställa en halv administrativ person, om jag kan lägga ut vissa jobb hos andra firmor. Mina erfarenheter av outsourcing är dock relativt dåliga, så jag tvekar.
• Företagsfundering 3: Är det dags att skaffa kontor på byn igen? Antagligen, om jag ska anställa en halv administrativ person. Men var? Det finns lokaler mitt på torget, centralt beläget och bra på många sätt. Men lokalerna som jag tittat på är rätt sunkiga och har utsikt över en lastbrygga. Andra alternativ är i olika industriområden, men det känns inte heller kul.

Företagsfunderingarna går alltid att lösa, förstås. Och träningslägret gick som sagt jättebra. Poststrulet är bara att fixa till – skicka paket och fakturor igen, easy peasy. Pelle Rebells flytt verkar gå enligt plan, trots att jag av olika anledningar inte kunde hjälpa till. Det enda kvarstående problemet är den osålda bilen. Men det finns fler spekulanter, så den saken ska nog ordna sig också.

Alles gut, då eller? Nja. Inte riktigt. Min familj har drabbats av en stor och jobbig förlust. En person som vi alla tyckte väldigt mycket om, lever inte längre. Därför känns livet på det hela taget ganska exakt som himlen utanför mitt fönster. Grå och ganska tung.