Har upptäckt en riktigt bra radiokanal i etern här över Newcastle. Century FM letar fram riktigt bra musik från 70-, 80- och 90-talen (och då menar jag RIKTIGT bra) och blandar med en och annan skön rökare från modern tid. Musik jag gillar, helt enkelt. Dessutom lokala nyheter och – inte minst: väderprognoser.

Det var således Century FM som skvalade i bilstereon när vi tidigare i eftermiddags gav oss iväg till ett av dagens utflyktsmål: The Metro Centre. Ett av Europas största köpcentrum, där vi tänkte tillbringa eftermiddagen under tak medan regnet skvalade utanför.

Det tänkte även cirka 16,5 miljoner andra människor. Alla Metro Centres parkeringar (flera stycken gigantiska) var en enda stor traffic jam. Efter att vi tillbringat en timme krypandes i kö inne på parkeringen, fåfängt sökande efter en ledig ruta som mirakulöst skulle uppenbara sig mitt framför vår näsa utan att någon annan märkte den, insåg vi att det var lika bra att ge upp och försöka hitta någon annanstans att spendera pengarna som värkte i våra plånböcker.

Efter ytterligare en halvtimmes brutalsnurrande i det totalt oskyltade Newcastle, där vi bland annat helt överraskande råkade passera enorma fotbollsarenan St James’s Park, hade jag fått nog. Jag hade nästan kramp i benen och styrde kosan hemåt.

Snurrade en stund till innan vi hittade ut på A1 och kunde anträda den 40 minuter långa hemresan med oförrättat ärende. Humöret i bilen var förbluffande gott, trots den fatalt misslyckade utflykten. Inte ens det faktum att vi fick ligga och trycka i 40 mph en lång stund bakom Mr. Brown och hans fru – på väg hem i sakta mak från boulemästerskapen i Morpeth, no doubt – fick mungiporna att peka nedåt.
Och när allt kändes som mest absurt, lade Century FM:s discjockey på ännu en kanonlåt. Wait in vain med Bob Marley.

Imorgon drar vi till Metro Centre igen. Men då vill vi inte vänta ”in vain”, så vi hänger på låset. 11 o’clock sharp – be there or be square.