Nostalgigodis – hjälp till!

Mitt inlägg om Nöt-Crème satte vissa känslor i svall, uppenbarligen. Syrran tycker jag ska blogga mer om nostalgi-godis.

Och det tycker nog jag med. Nötkrämsinlägget framkallade så många minnen. Dammig korsväg, skrubbsår på knäna, pirret i magen när man hoppade från femman, tältbio (sug på den), chipspåsar med en varg (eller var det en hund?) på påsen och Coca-Cola i rekorderliga glasflaskor med kvinnliga former.

Ojoj. Jag börjar nästan snyfta.

Nåväl, här kommer en liten lista med nostalgigodis som jag kan komma på några futtiga minuter innan jag måste ränna vidare:

  • Nickel
  • Kexchoklad i stanniolpapper
  • Hockeysnus
  • Jenka
  • Toy
  • Pop-rocks
  • En meter popcorn
  • Rigi
  • Puckstång

Men det finns ju så mycket mer! Nu behövs din hjälp. Fyll på listan. Klicka på kommentarlänken nedan och skriv om ditt nostalgigodis. Så gör vi en jättelista sedan och snyftar tillsammans över svunna tider.

En klassiker i nya händer

not-creme.jpg

Känns den igen? Trodde väl det. Själv har jag aldrig varit någon stor fantast, men jag minns tydligt våra räder från skolan i Ellös över till Kurt på Tappen på andra sidan gatan. Själv hade jag vid denna ålder en viss försmak för grillchips, som Kurt sålde i behändiga 40-gramspåsar. Men många av mina kompisar nöjde sig med en Nöt-Crème, som de sedan gick och sög på resten av dagen.

Många svenskar älskar den lilla påsen med nougat-crèmen. Det säljs åtta miljoner påsar varje år. Det är ganska enormt, med tanke på att familjen Prinzell, som producerat Nöt-Crème sedan 1961, inte spenderat en endaste spänn på reklam eller marknadsföring.

Nu drivs företaget av tredje generationen i familjen, en generation som är mogen för pension. Den fjärde generationen är inte intresserad av att ta över, och därför säljs företaget till tre skånska affärsmän som ska driva produktionen vidare i Hässleholm.

De nya ägarna tror att produkten har stor potential, så bli inte förvånad om du får se nya Nöt-Crème-produkter i butiken framöver.

Men försök inte handla hos Kurt på Tappen, för hans lilla bensinmack finns inte kvar. Kvar finns säkert däremot ett och annat exemplar av de hejdlösa skivorna han spelade in, där den tämligen omusikaliske mackägaren (även känd som “Vraket) glatt sjöng country-inspirerade låtar för full hals. Fast det är en annan historia.

Ett gult M

Läser ett TT-telegram om en ny forskningsrapport från Stanford. Rapporten baseras på ett experiment där man serverat treåringar mat. Hälften av förpackningarna hade McDonald’s logotyp, medan den andra hälften serverades i omärkt förpackning. Majoriteten av barnen tyckte att maten med McDonald’s-loggan var godare, trots att innehållet var identiskt.

Hur ska man reagera på detta? Har treåringar verkligen utvecklat ett såpass sofistikierat smaksinne att de är kapabla att bedöma skillnaden? Om maten var identisk, så kanske det var just det gula M:et som fick dem att sätta högre betyg. Eller så trodde de att de skulle få en leksak som belöning om de åt…

Forskning är viktigt, men i vissa fall (som detta, till exempel) säger den praktiskt taget ingenting. Det gör mig rätt irriterad, faktiskt.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.