En färdigpackad kasse – är det lösningen?

Efter femton år med Internet i var mans hem, börjar försäljningen av mat via nätet äntligen att ta lite fart. Snabbväxaren heter färdigpackade matkassar, men är det lösningen för nätmaten? Den frågan kommer vi att ta upp i ett seminarium hos Jerlov Kommunikation den 30 september.

Om du är en regelbunden läsare av den här bloggen, vet du att det här är ett ämne jag återkommit till med stor regelbundenhet.
Anledningen är ganska enkel: mitt företag, Foodwire AB, baserar större delen av sin verksamhet på Internet. Jag är intresserad av nätet, helt enkelt.

Och av livsmedelsbranschen.

I skärningspunkten mellan dessa två områden hittar vi nätmaten.

Nu har jag fått anledning att titta på fenomenet ännu en gång, och nu i lite mer detalj. Den 30 september kommer jag att föreläsa om det här ämnet vid ett frukostseminarium hos Jerlov Kommunikation i Göteborg.

Tankarna har redan börjat mala lite grand runt ämnet. I den dagliga genomläsningen av hundratals artiklar och blogginlägg är radarn inställd på sökandet efter ny information, och nya svar på de gamla frågorna:
• Varför kan inte jag – som handlar alla möjliga saker via Internet – få köpa min mat på nätet?
• Varför tar det sån tid?

Svaret är komplext. Förklaringen består av en rad olika bitar, som jag tyvärr inte klarar av att reda ut på det begränsade utrymme som ges här.

Det handlar om logistik, om felaktiga förväntningar och felaktiga strategier. Om hur marknaden ser ut, och om hur konsumenter beter sig.

Det är ett talande faktum att när handeln med mat på nätet nu kommer igång, så sker det med en standardiserad produkt i form av färdigpackade matkassar med recept och hela baletten, hemkört till dörren.

Är detta lösningen? Ja, åtminstone en del av lösningen. Men färdigpackade middagskassar för familjer med två vuxna och två barn kan knappast vara ett universalsvar.

Vill du höra hela storyn? Då ska du komma till seminariet i Göteborg den 30 september. Du kan också anmäla dig direkt på Facebook.

Googles senaste produkt: honung

Det är knappast någon hemlighet att jag gillar Google. Jag skriver ofta om företaget och använder deras tjänster varenda dag.

Men en sak som många inte känner till om Google, är att de spenderar en hel del resurser på saker som inte har något alls med datorer att göra. Helt i linje med företagets paroll “Don’t be evil” driver man en rad olika biståndsprojekt runt om i världen. En del med IT-anknytning, men många som handlar om helt andra saker.

Det projekt som fångade mitt intresse nu på morgonen kanske egentligen inte är ett biståndsprojekt. Men det är helt klart ett Don’t be evil-projekt. Det handlar om fyra bisamhällen som företaget satt upp på sitt område, och där man nu skördat honungen.

Initiativet kommer ursprungligen från kökschefen Marc Rasic. Googles personalmatsal är för övrigt känd för sin utmärkta mat, en kost som lett till att ett antal av de anställda vid huvudkontoret lagt på sig en del överflödiga kilon. Nu ville man skaffa egen honung, och samtidigt öka medvetenheten om de problem som den globala biodlingen drabbats av. Det handlar dels om olika sjukdomar, men också om problem som ingen vet förklaringen till. Det enda man vet är att hela bisamhällen eller svärmar oförklarligt försvinner eller dör. Det kan få negativa effekter för den globala livsmedelsproduktionen, eftersom bina och deras pollinering är viktiga för att öka skördarna.

Googles insats kommer knappast att lösa problemen på egen hand. Men uppmärksamheten ökar, och det är bra. Därför hjälper jag till lite också.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.