Mellan(fre)dagsmys

Ja, för det är ju fredag. Det insåg jag när jag mötte fru Tandläkare tidigare idag på vår lilla intern-fotbollsturnering, och hon berättade att hon jobbat idag.

Själv jobbar jag sällan, eftersom jag aldrig är ledig… Almanackan är formaterad och veckodagarna har mist något av sin mening.

Hursomhaver, fredagar kräfva mys. Allt enligt Svennebalken, fjärde kapitlet, första stycket andra paragrafen.

Och råkar den normalt sett hopplösa TV-kanalen TV3 visa “Ensam hemma 4”, då är saken klar. Normalt sett är filmer med en fyra på slutet big no-no, men vad tusan. Grabbarna älskar såna där filmer, särskilt när hela familjen kollar tillsammans.

Så nu har vi klämt en ny utgåva av Stellans barmhärtighetspizza, vilket innebär användning av vissa attiraljer i kylskåpet som… behöver användas. Jag smygbloggar i reklampausen, och den är slut… nu.

See ya!

Man får vad man betalar för

Jens Linder, en av figurerna bakom Taffel, gör ett välbehövligt utfall mot billig läsk i sladdriga flaskor. Jag håller delvis med honom, även om jag egentligen föredrar en läsk som inte är alltför sprallig.

Jens skriver om den dåliga kvaliteten i PET-flaskorna och hoppas på bättre alternativ.

Men det finns redan. PEN heter materialet som Carlsberg använder i vissa ölflaskor på den danska marknaden. PEN har bättre barriäregenskaper, håller tätt på ett bättre sätt och duger även till det mer känsliga ölet. Men det är dyrt och därför har framgångarna varit måttliga.

Priset är för övrigt den springande punkten, och där är jag inte riktigt enig med Jens, som vänder udden mot industrin. Hysterin efter låga priser är roten till allt ont, och den är knappast framkallad av industrin, snarare av handel och konsumenter som tror att billigt alltid är bra. I viss mån har även media hjälpt till att skapa den billighets-hajp som enligt mig  är det största hotet mot maten och vår hälsa.

Mellandagsblues

Dagen inleddes med nedkissad säng. (Lilla Larsson alltså, men ändå…)

Den nedkissade sängen följdes av ett vrål från IT-mamman. Trots att hon är lärare skulle hon iväg till jobbet en sväng idag på mellandagens förmiddag, och nu stod hon böjd över badkaret för att tvätta håret.

“INGET VARMVATTEN!”

Det här är tyvärr en grej som inträffar med viss regelbundenhet. Vår varmvattenautomat med inbyggd värmeväxlare skulle vara lite state-of-the-art och ungefär det smartaste man kunde investera i när jag gjorde om värmesystemet i huset för några år sedan. Men den är lynnig, och av någon anledning som varken jag eller tillverkaren kan grunna ut, så måste den ibland krusas med diverse besvärjelser och regndanser för att vi ska få vårt varmvatten.

En av besvärjelserna går ut på att sätta på varmvattenkranen i badrummet i källaren. Lagom ös, så att inte tvättstället svämmar över. Så det gjorde jag även idag, varpå jag gick in i pannrummet för att utföra andra ritualer för att blidka vår alldeles egna variant av vattenguden Poseidon.

Några minuter senare gick jag in i badrummet och möttes av nästa överraskning. Det var nästan tätt i tvättställets avlopp och nu var golvet täckt av ungefär en centimeter vatten.

Iskallt vatten.

Jippi.

Dagen har fortsatt i ungefär samma stil. En blygrå himmel utanför. Lilla Larsson på grinigt pisshumör, huvudvärk, en sajt som inte fungerar och femtielva andra skitproblem.

Som kronan på verket upptäcker jag förklaringen till att vårt värmesystem betett sig lite märkligt ända sedan vi installerade det: rörfirman som tog ut pannan och satte in vår ackumulatortank, har satt en pump bak och fram…

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.