Dagen inleddes med nedkissad säng. (Lilla Larsson alltså, men ändå…)
Den nedkissade sängen följdes av ett vrål från IT-mamman. Trots att hon är lärare skulle hon iväg till jobbet en sväng idag på mellandagens förmiddag, och nu stod hon böjd över badkaret för att tvätta håret.
“INGET VARMVATTEN!”
Det här är tyvärr en grej som inträffar med viss regelbundenhet. Vår varmvattenautomat med inbyggd värmeväxlare skulle vara lite state-of-the-art och ungefär det smartaste man kunde investera i när jag gjorde om värmesystemet i huset för några år sedan. Men den är lynnig, och av någon anledning som varken jag eller tillverkaren kan grunna ut, så måste den ibland krusas med diverse besvärjelser och regndanser för att vi ska få vårt varmvatten.
En av besvärjelserna går ut på att sätta på varmvattenkranen i badrummet i källaren. Lagom ös, så att inte tvättstället svämmar över. Så det gjorde jag även idag, varpå jag gick in i pannrummet för att utföra andra ritualer för att blidka vår alldeles egna variant av vattenguden Poseidon.
Några minuter senare gick jag in i badrummet och möttes av nästa överraskning. Det var nästan tätt i tvättställets avlopp och nu var golvet täckt av ungefär en centimeter vatten.
Iskallt vatten.
Jippi.
Dagen har fortsatt i ungefär samma stil. En blygrå himmel utanför. Lilla Larsson på grinigt pisshumör, huvudvärk, en sajt som inte fungerar och femtielva andra skitproblem.
Som kronan på verket upptäcker jag förklaringen till att vårt värmesystem betett sig lite märkligt ända sedan vi installerade det: rörfirman som tog ut pannan och satte in vår ackumulatortank, har satt en pump bak och fram…
Lagen om alltings jävlighet tar inte julledigt!
I huset intill (hos farbror O.) hade vi en smärre incident natten till julafton. Pannans förvärmare hade lagt av och varmvattnet försvann ganska kvickt. Lyckligtvis finns det yrkesfolk som jobbar med sånt även på julafton och vi hann ta årets juldusch allihop.
Tur att jag läser din blogg så jag får veta att vi har haft översvämning…
Så, IT-mamma – det märkte du inte?
Pär: Då är det alltså precis som Arty säger. Fast yrkesfolket brukar vara ruggigt besvärliga att få ut, men det var förstås ett nödläge – årliga julbadet i fara!