Erik, my man!

Sitter och läser ett pressmeddelande från Spendrups, som beslutat sig för att satsa på sponsring av fyra svenska korplag.

Läsning å tjänstens vägnar. Det går till på ett särskilt sätt. Ögonen skannar raderna på jakt efter själva nyheten, pudelns kärna. Hjärnan (och hjärtat) är inte nödvändigtvis närvarande till hundra procent.

Då.

Plötsligt sitter det där. Citatet som träffar mig som en spark i magen, och som jag kommer att gå och mysa åt resten av dagen.

“Fotboll är otvungen manlig gemenskap när den är som bäst”, säger Erik Jarnsjö, marknadschef för öl på Spendrups Bryggeri.

Dra mig baklänges. Den här killen är mer än bara en vanlig ölkrämare. Han har ju insikt! Antingen är han en grymt slipad affärsman, eller också lider han av samma svårartade fotbollsvirus som jag själv drabbades av vid pass (häpp) sju års ålder.

Hehe

Klippet nedan hittade jag hos Granivoren. Kul!

Och Bamse är ju alltid aktuell. Hur seg och primitiv animationen än är, i förhållande till allt annat på TV nuförtiden, så älskar ungarna den där björnen. Lilla Larsson följer numera sina bröders exempel från tidigare år, och utropar upphetsat “Nuv kommer BAMM-sä!” när björnen i de blå brallorna dyker upp i rutan.

Och jag vill inte vara sämre. Så mina vänner, håll till godo: Nuv kommer BAMM-sä!

Våren ÄR här

Igår fick jag årets första besök av en irländsk asfaltsläggare, som ville lägga om min infart.

Jag har skrivit om det förr: för ett par år sedan litade jag på en grannes omdöme och lät ett gäng galningar från Irland och Skottland asfaltera om min infart. Det är nog en av de saker jag ångrar mest i mitt liv.

Hursomhelst var det inga problem för mig att bli av med den unge mannen som dök upp igår. Det finns de som har det värre.

Mr. T, som driver ett par McDonald’s-restauranger i Göteborgsområdet berättade härförleden för mig att hans företag haft enorma problem med irländarna. De slår läger på ett gärde utanför en av hans restauranger och årets första besök inleds alltid på samma sätt: en hel hop kommer in och hävdar att man varit där dagen innan.

“Vi beställde tio värdemenyer, men fick bara två. Så nu vill vi ha de sista åtta.”

En av kvinnorna i ett av de här sällskapen tog sig till och med för att öppna ett skåp ute i restaurangen och plocka med en hel bal med servetter. Den tog hon helt sonika under armen och knatade iväg med.

Man vill inte sprida fördomar om folk, men det är rätt uppenbart att de här gängen är mer eller mindre kriminella. Jag hade tur som slapp lindrigt undan. Jobbet blev klart, låt vara att det blev lite halvdant och krävdes tre försök, och jag betalade ett ganska rimligt pris. Dels i pengar, och dels i kopiösa mängder jordgubbssaft som knegarna tiggde till sig.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.