Lugna helger känns inte som något default-läge här, annars. Men eftersom Magic nu insjuknat i den här dunderförkylningsflunsa som fick mig på knä tidigare i veckan, så försvinner två stressmoment: basketträning klockan nio på lördag morgon, och basketmatch borta mot Trollhättan på söndag.
Just nu är Lilla Larsson på fyraårskalas hos en dagiskompis, IT-mamman är hos frissan och Legolas är med största sannolikhet i Banktjänstekvinnans och Mr. Racings källare och idkar den nya favoritsysslan: pingis.
Magic sitter i sitt rum, med datorn igång och iTunes brölande något av den gångna veckans förvärv: album med Nickelback och The Rasmus. Känns som jag lyckats hyfsat med hans musikaliska uppfostran, i alla fall.
Och själv då?
Jorå, tackar som frågar, dé é la rätt skåplitt. Förkylningsflunsan har övergått till en form av fysisk exorcism, där ett till synes outsinligt flöde av rekordsegt snor ska drivas ut med milt våld ur mina sargade bihålor.
Jag har en båt som ligger och fryser i vattnet, och hon är nog dessutom lite skraj för den annalkande stormen som utlovas till imorgon. Om hon nu vet nåt om den. Jag har inget sagt, och det är inga andra båtar kvar därnere som kan skvallra för henne.
Därutöver tampas jag fortfarande med en mystiskt läckande dassholk. Jag har vridit och vänt, bytt packning, skruvat isär och ihop, men för varje gång jag rör den tycks problemet bli värre. Ett besök hos byns välförsedda och högkompetenta – men svindyra – rörfirma, gjorde mig bara en aning klokare. Kanske behöver jag byta hela insatsen, om det är kopplingen i själva toastolen som läcker. Kanske räcker det med att byta kopplingen på slangen, men jag måste kolla mer. Stänga av vattnet, skruva isär hela skiten.
Det har jag ingen lust med.
Men jag har inte heller lust med stå ut med dagliga köbildningar vid den andra toan.
Vi snackar alltså I-landsproblem. I den högre skolan.
