Jag har varit hos tandhygienisten Gunvor idag. Det var ruggigt. 

Kort bakgrund: bokade tid hos tandläkaren för någon månad sedan – första gången på sex år. Tandläkaren, som jag dessutom känner privat, gjorde en rejäl undersökning och hittade ett hål. Men när hon skulle börja ta bort tandsten, tittade hon runt i munnen och sa: 

“Nej. Det är nog bättre att du tar en tid hos hygienisten. Det är ganska mycket.”

No shit. Hygienisten blästrade och skrapade min mun i en timme. Det gjorde ont, men jag var en duktig pojke och gnydde inte alls. Under tiden missionerade hygienisten metodiskt om tandvård i alla dess former. Kontentan var enkel: tandborste med många strån och tandkräm med fluor, gärna också tandtråd eller stickor. 

“Ingen sån här whitening, det gör emaljen porös. Och inte Listerine. Det fungerar inte. Bara bra reklam, men det har ingen effekt.”

Jahapp – det har man ju funderat på att köpa nån gång, men det har inte blivit av. Hann jag tänka, innan tandvårdsmissionären släppte den stora bomben. 

“Du vet, vi har hela familjer här som kommer och säger att de har slutat borsta tänderna. De kör med Listerine istället. Det är inte bra, vetdu.”

Inte bra? Det var ju dagens understatement. Hela jag blir alldeles löddrig av frågor, men hon blästrar vidare (med ultraljud, faktiskt – high tech!) i min trut och jag kan inget säga. Och jag kan givetvis inte bedöma hur vederhäftig hygienisten är, även om hon jobbat i yrket i 30 år kan hon faktiskt ha fel. 

Men oavsett vilket, så kan det knappast vara bra att folk slutar borsta tänderna. 

Fast det ser rätt gött ut när det poffar till så där i munnen. Jag hade definitivt föredragit det framför en timma i stolen hos hygienisten-evangelisten Gunvor.

Jag hade en plan. Skulle glädja min barn något alldeles gränslöst genom att fixa våfflor ikväll. 

Då kommer Legolas hem från skolan, och säger. 

“Nu är jag mätt, i alla fall. Vi fick ugnspannkaka i skolan. Jag åt sex stycken.”

Jaha. Då får jag hitta på något annat.

Åsikterna går uppenbart isär, men nu har Ica rullat igång sin satsning på personliga erbjudanden över hela landet. Man började med tester i Östergötland, och de utföll till stor belåtenhet. Så nu får vi alla svenskar med Icakort personligt utformade erbjudanden tillsammans med det månatliga utskicket av Buffé och kontobesked. 

Vad tycker man om detta? Olika uppenbarligen. 

Ataharis är kluven, medan Ragazze-Helena verkar ganska positiv. Att döma av de 20 kommentarerna (i skrivande stund) till inlägget på Ragazze, så verkar många ändå uppskatta initiativet. 

Göteborgs-Postens konsumentkrönikör Kerstin Eikeland är dock näst intill förbannad, och tycker att Ica gått över gränsen. Samtidigt vill hon dock ha kvar sitt Ica-kort för att kunna handla med det för de pengar familjen satt in. Och då blir det lite naivt, tyvärr. Man kan inte ha kvar kakan samtidigt som man äter upp den, och ingen kan väl ändå gå runt och tro att Ica aldrig tittat på vilka varor som handlas i deras butiker, och av vem?

Givetvis har Ica, precis som Coop och de andra, i många år använt informationen som man hämtat in genom sina kundkort. Man har analyserat den på längden och tvären för att kunna öka sin försäljning, men först nu låter man oss kunder få en liten peng tillbaka. Lite betalt för att vi faktiskt lämnat ifrån oss informationen om vilka vi är, var vi bor, hur mycket vi tjänar, hur många som finns i vår familj och – självklart – vilka varor vi köper och när. 

Det enda sättet att undanhålla den informationen är att klippa sitt Icakort. Det finns ingen annan väg. 

Det som hänt nu är att jag som konsument får en väldigt tydlig demonstration av hur mycket information Ica (och Coop och de andra) faktiskt har om mig och mina inköpsvanor. Och när jag får ett brev med överskriften “Hej Stellan” tillsammans med en spec över de åtta varor som Ica givit mig rabatt på denna månad, kan det förstås kännas som om någon håller koll på mig. 

Men det är inte någon, det är en dator. Som räknar och mixtrar ihop de här erbjudandena till två miljoner svenskar varje månad. 

Och att döma av de varor jag fått rabatt på, så har de ingen vidare koll. Fyra-fem av de åtta har jag inte köpt på över ett år, det vet jag. 

Och där kommer vi till en aspekt som är mer intressant: vilka varor rabatteras? Jo, de som kommer från leverantörer som anser sig ha råd att delta i Icas program. För det kostar för leverantören.

Mycket pengar.

Där finns – enligt mig – den stora risken med systemet: att små och lokala leverantörer får sämre möjligheter att konkurrera, vilket på sikt kan leda till ett sämre utbud i våra butiker.