Jag blir lite inspirerad av Ulrika, som begår ett lustmord på vår gemensamma lokaltidning. Om man nu kan kalla Göteborgs-Posten en lokaltidning. Den är en konstig hybrid mellan riks- och lokaltidning, vilket gör att varken riks- eller lokalinnehållet blir särskilt bra. 

Personligen har jag länge fört ett slags halvhjärtat personligt korståg mot tidningen. Eller, egentligen inte mot tidningen som sådan, utan mot att den fortfarande agerar som om den hade monopol på den lokala marknaden, trots att den faktiskt inte har det längre. 

Jag jobbar ju med ett Internetmedium, och företagaren i mig säger att klockan klämtar för papperstidningarna. De måste omformulera sig, anpassa sig till den nya tidens mediavanor. 

Dessutom: hur kul är det att bära en hel kasse full med döda träd till återvinningsstationen en gång i veckan?

Samtidigt måste jag lite skamset bekänna att jag fortfarande njuter ohämmat av de där tio minuterna när jag jagat min familj ur huset varje morgon, och då jag kan sätta mig med tidningen och en kopp kaffe. 

Så, nu är jag ute ur garderoben, och kan då lika gärna erkänna att jag faktiskt numera prenumererar på hatkärleksobjektet GP. Har stått emot under en ganska lång period, och bara tecknat en månads snikabonnemang under semestern. I år blev det ett tremånaders kampanjabonnemang, och när det löpte ut ringde Fabian till min fru. Då var det klippt, men samtidigt måste jag buga mig i respekt för Fabian. Blev nästan sugen på att försöka värva honom till mitt eget företag…

Annars har jag under en längre tid lyckats täcka in alla veckans dagar med en lapptäckskonstruktion av abonnemang på Computer Sweden, Byns egen lokaltidning (som faktiskt är riktigt hygglig), jobb-betonade publikationer som Fri Köpenskap, Land och Butikstrender samt Svenska Dagbladet på söndagar. 

Svenskan är för övrigt en tidning som redaktionellt sett piskar skiten ur GP. Jag vet att det delvis kan förklaras av en hög miljoner i presstöd, men ändå. SvD håller en jämn hög nivå som är fullt i klass med de få tillfällen då GP överraskar. 

Samtidigt består en stor del av innehållet i tidningarna av annonser, som också representerar en del av läsvärdet. Annonserna i GP är emellanåt viktiga och intressanta, men i SvD är det förstås inte så – jag bor trots allt i Göteborgstrakten. 

Nå, vart vill jag komma? Jo, till samma slutstation som Ulrika: skärpning, GP! Och jag menar allvar. Så här kan ni inte hålla på. Säljbrevet som ni skickat till Ulrikas man Johan är ett riktigt lågvattenmärke, och ni kan inte förlita er på killar som Fabian. Han är alldeles för duktig för att sitta och kränga abonnemang hela kvällarna, och det kommer ni snart att bli varse.