Tag Archives: media

Sanningen om de skållade grisarna

Idag skrivs och pratas det en hel del i medierna om att Scan skållat grisar levande.

Det låter fruktansvärt. Ingen vill utsättas för det, och varken människor eller djur ska behöva riskeran sådant.

Men jag tänkte ändå göra vad jag kan för att punktera den här nyheten, för jag tycker den inte den hör hemma i dagens nyhetsflöde alls.

Nyheten är över ett år gammal. Det man rapporterar om nu, hände i början av 2008, och rapporterades då också i ett flertal medier.

Vid den här tiden förra året rapporterades dessutom om att Scan omplacerat personen som begått misstaget.

Det rapporterades även att Scan installerat teknisk utrustning för att säkerställa att det inte skulle hända igen.

Okej, den här biten kommer att låta både cynisk och motbjudande, men bit ihop om du vill höra sanningen: Grisarna som skållades var inte avlivade rent tekniskt. Avlivningen inträffar nämligen när man snittar grisens hals, så att blodet börjar rinna ut. Innan avblodningen bedövas dock grisarna med utrustning som i princip gör dom helt medvetslösa.

Scan är inget änglaföretag, och deras anställda begår misstag som alla andra. Scan ska granskas, bevakas och kontrolleras noga, för det är mycket viktigt att de inte orsakar djuren onödigt lidande.

I det här fallet har det begåtts misstag. Då är man värd kritik och granskning. Men Scan har också vidtagit alla de åtgärder man kan förväntas vidta för att detta inte ska hända igen. Det behövs varken applåder eller hurrarop för det – men man förtjänar inte att kritiseras igen, för något man faktiskt rättat till.

GP, GP, gamle vän

Jag blir lite inspirerad av Ulrika, som begår ett lustmord på vår gemensamma lokaltidning. Om man nu kan kalla Göteborgs-Posten en lokaltidning. Den är en konstig hybrid mellan riks- och lokaltidning, vilket gör att varken riks- eller lokalinnehållet blir särskilt bra. 

Personligen har jag länge fört ett slags halvhjärtat personligt korståg mot tidningen. Eller, egentligen inte mot tidningen som sådan, utan mot att den fortfarande agerar som om den hade monopol på den lokala marknaden, trots att den faktiskt inte har det längre. 

Jag jobbar ju med ett Internetmedium, och företagaren i mig säger att klockan klämtar för papperstidningarna. De måste omformulera sig, anpassa sig till den nya tidens mediavanor. 

Dessutom: hur kul är det att bära en hel kasse full med döda träd till återvinningsstationen en gång i veckan?

Samtidigt måste jag lite skamset bekänna att jag fortfarande njuter ohämmat av de där tio minuterna när jag jagat min familj ur huset varje morgon, och då jag kan sätta mig med tidningen och en kopp kaffe. 

Så, nu är jag ute ur garderoben, och kan då lika gärna erkänna att jag faktiskt numera prenumererar på hatkärleksobjektet GP. Har stått emot under en ganska lång period, och bara tecknat en månads snikabonnemang under semestern. I år blev det ett tremånaders kampanjabonnemang, och när det löpte ut ringde Fabian till min fru. Då var det klippt, men samtidigt måste jag buga mig i respekt för Fabian. Blev nästan sugen på att försöka värva honom till mitt eget företag…

Annars har jag under en längre tid lyckats täcka in alla veckans dagar med en lapptäckskonstruktion av abonnemang på Computer Sweden, Byns egen lokaltidning (som faktiskt är riktigt hygglig), jobb-betonade publikationer som Fri Köpenskap, Land och Butikstrender samt Svenska Dagbladet på söndagar. 

Svenskan är för övrigt en tidning som redaktionellt sett piskar skiten ur GP. Jag vet att det delvis kan förklaras av en hög miljoner i presstöd, men ändå. SvD håller en jämn hög nivå som är fullt i klass med de få tillfällen då GP överraskar. 

Samtidigt består en stor del av innehållet i tidningarna av annonser, som också representerar en del av läsvärdet. Annonserna i GP är emellanåt viktiga och intressanta, men i SvD är det förstås inte så – jag bor trots allt i Göteborgstrakten. 

Nå, vart vill jag komma? Jo, till samma slutstation som Ulrika: skärpning, GP! Och jag menar allvar. Så här kan ni inte hålla på. Säljbrevet som ni skickat till Ulrikas man Johan är ett riktigt lågvattenmärke, och ni kan inte förlita er på killar som Fabian. Han är alldeles för duktig för att sitta och kränga abonnemang hela kvällarna, och det kommer ni snart att bli varse.