Nej, nu kanske jag tog i. Fast det ligger en del i det. Britterna kallar förresten öl för “liquid bread”, flytande bröd. Det ligger en del i det också, när jag var i Dublin på konferens för ett antal år sedan, skippade jag konsekvent lunchen och tog en Guinness istället. Hungrig blev jag aldrig, fast jag åt förstås engelsk frukost varje morgon också. Bacon, korv, äggröra, stekta tomater. Shit, jag blir hungrig igen. 

Och egentligen var det ju inte alls det jag skulle skriva om, utan kvällens lilla sidoprojekt: 

Den till höger, närmare bestämt. Jag har provkört, och det blev jättegott. Som allt nybakt bröd, kanske. Lite salt, möjligen. Det är visserligen gott, men ger lite dåligt samvete. Dessutom hugger det ju till lite i njurarna, eller hur? 

Det jag egentligen ville testa var om det var enkelt att baka med mix, för det har jag aldrig gjort. 

Svaret på den frågan är nej. Visst, man kanske slipper några moment, men det är ändå knåda fem minuter, jäs under fuktig bakduk i 30 minuter, knåda igen, jäs en gång till och så vidare. Too much work – då kan man lika gärna göra degen själv och veta vad som finns i. 

Det blir tummen ner, faktiskt. Även om brödet som sagt var gott. 

Tummen upp blir det dock för en annan produkt jag provsmakat ikväll: Pripps Jul. En riktig liten julgodis i förskott. För det första är ölet nästan perfekt, rent visuellt. En snygg skumkrona och en skimrande rödaktig mörk färg som får det att droppa ur min mungipa. 

Smaken är som ett fast, vänligt handslag. Fyller mig med glädje. En tydlig karamellsötma dominerar, smaken är fyllig och det finns en liten syrlighet som piggar upp. Precis som ett julöl ska smaka. 

Jag vill ha sill. Skinka. Janssons Frestelse. Stora lätta snöflingor som singlar ner från skyn.

Och en flaska till.