SB12 Boost

Mig veterligen brukar jag inte ha stora problem med dålig andedräkt.

Men det där är ju inte lätt att veta. Hur ska man kunna lukta sig själv i munnen? Det där gamla tricket med att kupa händerna, andas ut och sedan stoppa ned näsan, funkar väl sådär.

Ett område som kännetecknas av stor osäkerhet, helt enkelt. Och den osäkerheten spelar företaget Antula ganska mycket på i sin marknadsföring av preparatet SB12. Du har säkert sett reklamen i TV, de har bombat rätt flitigt på senare tid.

Nu kommer nästa variamnt av SB12, tuggummi SB12 Boost. Produkten är såpass purfärsk att den faktiskt inte finns att köpa i butik än. Jag har dock fått lite prover och sitter faktiskt just nu och tuggar på ett.

Och det är riktigt fräscht, nåt annat kan man inte säga. Tuggummit har ett halvhårt skal som spräcks när man biter. Sedan kommer en explosion av frisk mintsmak och den sitter i hyggligt länge. Effekten av tuggummit ska sitta i i 12 timmar, enligt tillverkaren. Bland annat innehåller tuggummit zink, som påstås hämma utvecklingen av de där svavelgaserna som ger dig dålig andedräkt.

En annan bra sak med SB12 Boost är att det innehålelr fluor. Därmed lär det även få tandläkarnas gillande.

Enda haken är nog priset. En 10-pack av SB12 Boost kommer att kosta 59 kronor. Och även om det ger 120 timmars fräsch andedräkt, kommer nog det priset att avskräcka en och annan.

Supersillen

Den säljer som smör i solsken, Sturegallerians egen sill. Men så är den också inlagd i Bollingerchampagne, forellrom, cème fraich, gräddfil, finhackad purjolök och granatäpple.

Faktum är att en av killarna på Sturegallerian ringde mig häromdagen. I ett svagt ögonblick lovade han att försöka buda över ett smakprov till mig. Tyvärr har jag inte fått något, men jag är inte så förvånad. Det verkar som sillen säljer så bra ändå, och då behöver man inte fjäska med journalister.

Men jag blir sugen, det blir jag.

Och om du är sugen, och till och med råkar befinna dig huvudstaden, så ska du nog lägga på en rem. Första laddningen gick med racerfart, den andra är redan fullbokad. Nu håller man på med en tredje sats, och räknar med sillhysteri.

Men det här är schyssta snubbar. De vill att alla ska testa deras godsaker, och därför bjussar de även på receptet:

Recept på Sturesill (6-8 personer)

  • 3 dl matlagnings-Crème fraiche (34%)
  • 1 dl gräddfil
  • 210 g urvattnade sillfiléer
  • ½ finhackad purjolök
  • 1 dl torr champagne (i Sturesillen används Bollinger). Fungerar även med torrt, mousserand
  • vitt vin (till exempel Cremant från Alsace)
  • ½ granatäpple
  • 3 msk forellrom

Blanda crème fraiche och gräddfil tillsammans i en skål. Finhacka purjolöken och vända ner den lite lätt tillsammans med Crème fraichen och gräddfilen. Skär sedan de inlagda sillfiléerna i lagom stora bitar och lägg ner dem i skålen. Gröp ur och häll i halva granatäpplet, se till att endast få med kärnorna med frukten och inte det vita innerskalet. Låt även saften från frukten följa med. Häll på champagnen, den kommer att lägga sig som ett bubblande skum. Vänd sedan sakta och försiktigt med en sked så att syran från champagnen får jämn spridning. Avsluta med att lägga på forellromen och vänd runt blandningen mycket försiktigt så att rommen bevaras spänstiga och hela. Låt Sturesillen stå kylt och dra i 1-2 dygn, allra helst 2.

Sedär. Som sagt, man blir sugen. Men jag hinner inte till midsommar – det kanske blir ett senare projekt.

Löddrig häst, kanske?

Jo, visst har vi hört Carl-Jan, Frithiofsson och de andra vinsnubbarna beskriva vinernas smak med ett målande och inspirerande vokabulär.

Och nu har turen kommit till frukten och grönsakerna. Det skriver Språktidningen i sitt senaste nummer (tack, Eva för tipset!). Nya termer för att beskriva det gröna tas nu fram av forskare vid Restauranghögskolan i Grythyttan, i samarbete med Ica.

Som exempel nämner Språktidningen röd mangold, som beskrivs så här: “smak av sälta, rödbeta, umami.”

Nu kanske en och annan undrar vad umami är för något. Och det är helt befogat. men inte helt enkelt att förklara. Umami brukar beskrivas som den femte grundsmaken (vid sidan av sött, surt, salt och beskt) och den bästa beskrivningen jag kan komma på är engelskans savoury. Men det är också otillräckligt.

Språktidningen drämmer till med natriumglutamat, men det känns absolut inte rätt. Däremot används ofta natriumglutamat, eller smakförstärkare som det också kallas, för att locka fram mer umami.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.