Choklad är en färskvara. För att öka hållbarheten kan man förvara den kallt, och det finns företag som faktiskt använder kylbilar för att distribuera sin choklad. Ett sådant är italienska Ferrero, som bland annat säljer de välkända (särskilt bland oss småbarnsföräldrar) Kinder-äggen.
När chokladen börjar bli gammal och torr, kan man bland annat se att det bildas vita prickar på ytan. Det är mjölkpulvret som kryper ut. Absolut inget farligt, men ett tydligt tecken på att chokladen legat i hyllan ett bra tag.
När det gäller min (och många andras) favorit i chokladhyllan – Kexchoklad – så kan man märka att rånet börjat suga åt sig en aning av fyllningen. Mindre fras, helt enkelt. Inte heller farligt, så klart. Men ett ålderstecken.
Trots att ordet “Smör” har en framträdande placering på flaskan, innehåller matfettet endast 8 procent smörolja och hela 70 procent rapsolja. Borde kanske egentligen heta Raps- & smörolja. Fast det låter inte lika fint.
Jag köper den ändå, men den är värdelös att steka fisk i. Då får man ta riktigt smör.
Tipsade häromdagen om Alice Braxs skojiga sammanställning över bakverksterminologi. Bullar, frallor, negerbollar, chokladbollar osv. Men här kommer en språkförbistring som är nästan ännu roligare, framförd av Land Lantbruks chefredaktör Lars Björkvall:
Björkvall berättar om en flott-tur utför Pite Älv. Under en kaffepaus berättar en av gubbarna som körde flotten att det var bättre förr. Då hade man “åborrsjinn”, som drog åt sig kaffesumpen så att den sjönk till botten.
Nollåttan Björkvall protesterade och menade att aubergine, det kom väl inte till svenska butiker förrän på 70-talet. Flottaren blev lite sur och svarade att åborrsjinn hade väl alltid funnits. “Vi fiskade ju varenda dag”, grymtade norrlänningen – varpå Björkvall insåg sitt misstag.
Så nu vet ni det: Lite abborrskinn i kaffehurran, så slipper ni sumpen i koppen. Mycket värdefullt vetande för alla som dricker kokkaffe – och fiskar abborre samtidigt.
En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.