Jag gör visst inte så mycket annat nuförtiden. Skickar er vidare till andra ställen.
Men det här är rätt lovande: en blogg som drivs av Pågens forskningschef Ingemar Gröön.
Den är pinfärsk, de första inläggen postades igår, och då trillade det in hela tre stycken. Återstår att se om Ingemar orkar hålla det tempot även framledes 🙂
Jag tror det var under förra året som köttföretaget Scan beslutade att sluta använda Krav-märket och istället gå över till EU:s ekologiska märke. Många inom den ekologiska rörelsen rasade över detta, och jag gnällde nog lite själv också, troligen mest för att jag tycker det är så vansinnigt dumt med flera olika märkningar.
Nu kommer den första synbara effekten av Scans beslut: bolaget tappar Axfood (med kedjorna Willys och Hemköp) som kund. Axfood bestämmer sig för att satsa helt på Krav när det gäller ekologiskt. Saltå Kvarns vd Johan Ununger skriver bra om alltihop här, men en snabb sammanfattning skulle kunna lyda så här: Kravs regler är hårdare när det gäller djuromsorgen.
Nu tänkte jag egentligen sluta här. Men det går inte riktigt, för då har jag inte givit hela bilden.
Från Scans perspektiv finns nämligen ett annat problem: tillgången. Scan skulle troligen kunna sälja betydligt mer ekologiskt kött än vad man gör idag, om man bara hade något att sälja. Genom att sänka ribban lite – och byta ut Kravs hårdare regler mot EU:s – får man det något lättare att övertala sina bönder att gå över till ekologisk produktion.
Investeringarna på gården blir inte lika hisnande, vilket kan göra att fler bönder vågar ta risken. Då får Scan tillgång till mer kött, som man dessutom kanske kan sälja liiite billigare än det Krav-märkta. Eftersom kraven från EU inte är lika hårda som kraven från Krav.
Då är vi tillbaks på ruta ett: Konflikten mellan de hårda ekonomiska realiteterna och de etiska aspekterna.
Och på ruta två: Vilket är bäst – att ett mindre antal grisar (för det är villkoren för grisarna som skiljer mest) får leva som Griseknoen (nästan, i alla fall) eller att flera får det bättre, men inte lika bra?
Det här kan du vara med och påverka när du väljer kött i din butik.
Amerikanska jätteföretaget Mars, som tillverkar välkända storsäljare som Snickers, Twix, M&Ms och Maltesers, slår sig lite för bröstet idag. Koncernen har nämligen tecknat ett avtal med Rainforest Alliance om ett samarbete som ska se till att Mars på sikt. enbart använder hållbarhetscertifierad kakao. Miljövänlig, alltså.
Men lägg även märke till två andra ord där: på sikt.
På sikt betyder nämligen i det här fallet senast år 2020. Om elva år.
Jag tycker det är VÄLDIGT lång tid. Borde det inte gå att ordna snabbare? Så tänkte jag först.
Men kanske är det egentligen ganska rimligt, kanske till och med bra på ett sätt. För det första så är Mars en av världens största köpare av kakao. Alla som är involverade i chokladindustrin kommer att påverkas på ett eller annat sätt.
För det andra så innebär förhoppningsvis avtalet med Rainforest Alliance att man garanterat kommer att jobba på med projektet åtminstone till 2020. Istället för att – som i så många andra fall – skrota det efter ett år på grund av dålig lönsamhet eller så.
För det tredje: att få fattiga bönder i Afrika med på åtgärder som från deras perspektiv kan äventyra hela familjers försörjning – det kan ta lite tid.
Jag hoppas att Mars lyckas i sitt uppsåt, och att det inte bara handlar om att köpa billiga PR-poäng. Rainforest Alliance är inte känt för att vara den allra mest stenhårda och radikala organisationen, men något säger mig att de faktiskt uppnår bättre resultat än konstant konfrontation som blivit ett signum för organisationer som bland andra Greenpeace.
För att åtgärden sedan ska får riktigt kraftfull effekt, måste också vi konsumenter visa vårt stöd, till exempel genom att köpa de produkter som är certifierade. Och handlar det om Snickers, så är det ju ingen större uppoffring, eller hur?