Helt vanlig Post-it, eller?

Nix and nope, faktiskt inte. Den här är nämligen Super sticky.

Så heter produkten, och den är faktiskt det. Paw rik-titt. Super sticky, alltså.

Du som är skarpsynt ser att tröjan jag har på mig är gjord i så kallat funktionsmaterial. Jag är ju som bekant en sportig typ (var det någon som fnissade?) och gillar därför dylika plagg. Vanliga Post-itlappar, däremot, gillar inte funktionsmaterial. De trillar av, bara.

Den här sitter fast, och det gör den trots att jag precis spurtat i 180 knyck uppför trappan för att svara i en telefon i samma ögonblick som uppringaren lade på. Super sticky är dock nästan lika lätt att dra loss som en vanlig Post-it.

Onödigt, tycker kanske du. Det tycker inte jag, som emellanåt fäster mycket viktig information på sådana här gummerade papperslappar. Hädanefter är det Super sticky som gäller för min del.

Post-it har för övrigt en ganska kul bakgrundshistoria (åh nej, nu börjar han igen). Den började med ett misslyckat försök att utveckla ett nytt lim. Limmet fäste inte ordenligt. Vädelöst, tyckte utvecklarna. Limmet blev liggande i något labb hos företaget 3M både länge och väl. Tills någon kom på att det kanske var en bra egenskap att det gick att avlägsna limmet utan att skada underlaget. Det blev startskottet.

Men att sälja de små lapparna visade sig vara svårare. Inte förrän 3M skickade ut nästan hela sin personal, beväpnad med buntar av Post-itlappar, till så många kontor man kunde i staden Minneapolis. Genom att visa handgripligen kunde man kommunicera det smarta med lapparna.

The rest is history, som man säger.

En annan intressant sak med Post-it är förstås namnet, som är väldigt smart. Men det är också ett exempel på vad man brukar kalla ett degenererat varumärke. Numera kallar man nämligen alla små gummerade lappar för Post-it, även om de faktiskt inte är tillverkade av 3M, som äger varumärket.

Bondhustrun och Trulsa har redan varit inne på det i kommentarerna här.

Och givetvis har jag med mig en påse torkade tranbär hem från Chicago. Craisins, närmare bestämt. Craisins tillverkas av världens absolut största tillverkare av tranbärsprodukter, Ocean Spray, och är torkade tranbär som sötats.

Gott. Godare än russin. Sött med en liten syrlig knorr. Men…

När man stoppat i sig några nävar tappar man intresset. Särskilt när Idol-juryn hackar på stackars Andreas. Och han reser ragg! Och hackar tillbaka!

Fast jag tar nog några Craisins till ändå…

Den här har jag aldrig smakat förut. Lindahls produkter har funnits i butikerna här i byn länge, men bara de mer välkända: turkisk och grekisk yoghurt av den där typen som man blandar i såsen eller äter till maten.

Så igår när jag rusade runt på Kvantum fick jag syn på den här. Bara vaniljsmaken, men ändå. Något säger mig att den funnits på marknaden en tid, men jag ville ändå testa.

Och den var… god. Ganska krämig, ganska söt, men… Det är något som saknas. Det saknas lite sting, lite syrlighet. Det smakar lite kontinent. Betyget blir godkänt, inte mer. Och hinkförpackningen, som man annars brukar ge pluspoäng för, blir till ett minus i det här sammanhanget. Man måste ju sleva upp yoghurten med en sked, för att sitta och hälla ur en hink vid frukostbordet, det blir liksom fel.

Smaken av kontinent är inte så förvånande, för Lindahls är ett rent importföretag som numera i stort sett enbart sysslar med produkter från Tyskland.

Annars finns det en liten spännande historia bakom, faktiskt. Bolagets grundare Anders Lindahl startade en gång i tiden ett mejeriföretag i Polen. Det köptes sedermera av Skånemejerier tillsammans med ett danskt mejeri som hette Kløver. Arla och Kløver startade ett priskrig i Danmark, vilket till slut sargade Kløver så illa att Arla kunde ta över och skapa ett monopol. På köpet fick Arla halva det polska bolaget. Man köpte sedan ut Skånemejerier, och det polska mejeriet heter idag Arla Foods Polska.

Och medan allt detta hände, skapade Anders Lindahl jätterabalder genom att börja sälja dansk mjölk i svenska butiker i Skåne. Försöket blev inte långlivat, marknaden var inte mogen. Mjölken är liksom lite helig på nåt sätt. Importerad yoghurt tycks vara lite lättare att svälja, så nu har han hittat sin nisch, den gode Lindahl.