Fick ett mail från Maxos, som undrade om de glömt skicka med sin falafel i lådan. Men det hade de ju inte.

Jag testade falafeln tillsammans med Magic häromveckan, och den får klart godkänt för att vara en fabrikstillverkad produkt. En habil falafel, helt enkelt. Jag hade visserligen önskat mig en aningens frikostigare kryddning, men falafel är å andra sidan ett tillbehör som ska kunna användas i många sammanhang.

Maxos har för övrigt tagit fram en julversion av falafeln, i en förpackning med rött lock som pryds av både snöflingor och julgranar. Programledaren Nassim i Bolibompa beskrev häromdagen falafel som “arabiska köttbullar”, och nu är vi farligt nära. Kulturkrocken är total, men varför inte? Crossover är ju inne. Ibland i alla fall.

Jag är inte beroende av kexchoklad. Det vill jag börja med att slå fast. Möjligen är jag en baddare på förnekelse, men jag är absolut ingen kexoholist. Så det så.

Nu över till det verkliga ämnet, nämligen Cloetta Fazers nya kexchoklad som doppats i 70-procentig choklad. Mörk choklad, alltså. Personligen gillar jag mörk choklad och, som framgår av inledningen, hyser jag även en viss vurm för kexchoklad.

Detta borde alltså vara Nirvana för mig. Men icke. Den mörka kexchokladen är bara ett stort jaså, eller som Mauro Scocco hade sagt: Inget att väcka polarna för. Hustrun slog huvudet på spiken: “Det smakar som After Eight, fast utan mint.”

Precis. Och vem vill ha After Eight utan mint? Inte jag, i alla fall.

Kexet och fyllningen tar udden av den mörka chokladen. Den rika smaken bara försvinner, det tunna skalet drunknar i fyllning, liksom. Det är sannolikt så att fin mörk choklad av den här typen gör sig bäst på egen hand.
Dessutom är jag mycket förbryllad över Cloetta Fazers lanseringsstrategi. Man informerade häromveckan om att produkten skulle “lanseras i samband med Alpin-VM i Åre i februari.” Då hade jag redan sett produkten i ett flygblad från Coop. Och nu finns den överallt, trots att den inte lanserats än.