Hallonsoda.

Det är det första jag tänker på när jag smakar Coca-Colas energidryck Burn, som jag fick prover på idag. Den är faktiskt överraskande god, även om den där energidrycks-syrligheten lurar någonstans i både doft och smak. Smakmässigt sopar Burn faktiskt banan med värsta konkurrenten Red Bull, som jag själv tycker är rätt läskig.

Kommer jag att köpa Burn igen? Kanske. Och det, mina vänner är ett ruggigt bra betyg, för jag tycker egentligen att energidrycker mest är rena smörjan. Dyr smörja, dessutom. Men den här var god.

Blev jag pigg? Jag säger kanske igen, för det rycker både i fötter och nacke. Fast det kan förstås bero på att Magics favvoband, finska hårdrockarna The Rasmus, röjer loss i mina högtalare. Han har bra smak, grabben.

Det är bara snö och några minusgrader som fattas. Mörkret är redan så kompakt det kan bli, även här i Bohuslän. Grannarna har adventspyntat och det glittrar och lyser överallt. Perfekt läge att plocka fram årets nyhet i dagligvaruhandelns glöggsortiment: Kiviks tranbärsglögg med ingefära och chili.

Det tar några klunkar innan man vänjer sig vid ingefäran, som framträder rätt tydligt. Men den passar in och tillsammans med hettan från chilin blir det en riktig höjdare. Bränner skönt, trots att det bara är 2,2 procent alkohol.

Det enda som fattas är en tur i skidbacken först, så att man är lite frusen innan man tar sig en klunk.  Den turen känns dock avlägsen – väderleken liknar mest tidig oktober.

Jag hade stora förhoppningar på Ahlgrensbilarna i den nya, chokladlackade versionen. Men besvikelsen blev ganska stor. Chokladen är inte särskilt god, och när den försvunnit blir det kvar en liten hård godisbil.

Kombinationen funkar helt enkelt inte så bra som jag trodde och det är bara att konstatera: Jonathan hade rätt, och kanske är det just som han säger. Sötman och myntan dränkt i choklad – det blir too much.
Fast kanske, kanske, kanske hade det funkat om man lagt mer krut på chokladen. Jag vet inte.