Category Archives: Stellan testar

Yo man – gimme da müsli

Det finns mycket kul att skriva om Helsingborgsföretaget Finax. Det är en sån där riktig success story om de två mjölnarbröderna som tog müslin till Sverige efter att ha upptäckt den under en resa i Schweiz. Idag omsätter företaget 4,5 miljarder och är verksamt i tio länder.

damusli.jpgMen det får vi ta en annan gång. Nu ska vi nämligen ge oss på da Müsli, en ny produkt från företaget. Målgruppen är ung, killar och tjejer mellan åtta och femton.

Förpackningsdesignen är rätt cool, och namnet är egentligen också coolt. Fast när det sitter på ett müslipaket blir det nog lite töntvarning.

Själv tycker jag att müslin är rätt smaklös och tråkig, men jag har i och för sig bara provat jordgubbsvarianten. Det finns även en naturell och en skogsbär.

Vad tycker då målgruppen? Legolas har precis fyllt åtta och Magic fyller elva i mars, så de har varit testpiloter.

Legolas tycker så här: “Den var inte god. Men om man tog en sån där liten röd sak för sig själv – då var det jättegott!”

Magic: “Tja. Jag skulle kunna leva utan den. Men om den fanns här i huset, skulle jag äta den varje dag.”

Give me a Brejk, Dumle

dumlesnacks.jpg Då är han här igen, Dumle. En sökning i Cloettas produktregister ger 23 träffar när man söker på varumärket Dumle, och då räknas inte produkter som görs av andra (glass, till exempel). Jag tror Cloetta Fazer börjar närma sig gränsen.

Nåväl, nu skulle det handla om en produkt som jag inte testat tidigare. Dumle Snacks i form av chokladbit, eller stycksak som det heter på fikonspråk.

Den här är inte alls oäven, men känns ändå som en försämrad variant av en av mina favoriter i chokladhyllan: Brejk från konkurrenten Marabou. Konceptet är detsamma: Krisp, kola och choklad. Men i jämförelse med Brejk är Dumle Snacks-biten mjuk och mjäkig med en lite jobbig, smörig smak. Brejk har ett kexlager och en hårdare choklad, som ger ett härlig knäck när man biter. Smaken är ren och rejäl, raka puckar.

Det är som att ställa Stig-Helmer bredvid Börje Salming. Och Stig-Helmer är som bekant rolig nån gång emellanåt, men jag väljer Salming nio gånger av tio. Lätt.

Minute Maids nya juicer, eller nåt

minute_maid.jpgSkrev häromdagen om Coca-Colas lansering av ett par nya drycker under juicemärket Minute Maid. Minute Maid såldes förr på McDonald’s, men är numera utknuffade av Tropicana. Och den övriga café/restaurangmarknaden i Sverige känns nog trång, så nu ska Minute Maid ut i vanliga butiker. Första steget tas med Minute Maid Fruit Plus, ett slags hälsojuicer.

Juicen lanseras i två varianter: En gul (eller orange, kanske) med smak av äpple, apelsin, aprikos och morot samt så kallade prebiotiska fibrer, som ska hålla magen i trim. Den andra är röd (jaja, vinröd kan vi väl säga, kolla själv på bilden ovanför) och innehåller äpple, druva, blåbär och granatäpple samt antioxodanter.

Vad tycker då jag?

Ingen av de två dryckerna är särskilt god. Den röda tycker jag är rätt ok eftersom det finns en mysig blåbärsputte som sticker upp huvudet mitt i allt det andra. Men båda är blaskiga i smaken, vattniga på nåt sätt.

Det smakar inte juice, helt enkelt. Och det är inte juice, bara till 70 procent, och det räcker inte för att få kalla drycken för juice.

Sedan har vi det här med hälsoingredienserna. Jag är generellt sett positiv till den typen av produktutveckling, men det här känns tveksamt. Den gula innehåller två gram kostfiber per 100 gram och den röda innehåller 190 mg anitoxidater. Det är rätt lite, och om de här dryckerna överhuvudtaget ska påverka din hälsa, tror jag du måste dricka kopiösa mängder. Det känns snarare som ingredienserna är ett alibi för att nå ut till konsumenterna.