Category Archives: Kultur

Spejsat

Sitter och slötittar på Lilla Melodifestivalen med Legolas och IT-mamman. Magic är ute och ränner nånstans, Lilla Larsson har knoppat in. Läser senaste numret av Allt om Mat. Jag studerar med stort intresse tidningens vinmaratin, där fyra vinprovare testat alla viner på Systembolaget.

Då.

Plötsligt står han där. Samuel Svensson, åtta år. Från ELLÖS! Cheeses! Där bodde jag också när jag var åtta år. Han har inte en chans mot tre femtonåriga skejtare från Nossebro, men jag tror Samuel vann mångas hjärtan ikväll. Inte minst i Rapport en halvtimme tidigare, när han konstaterade:

“Jag vinner nog inte ikväll. Jag har inte vad som krävs.”

Ödmjukhet – klart underskattat. Och gulligt. Ellös is da shit.

Eeeey – it’s the Fonz

Lördagarna har plötsligt fyllts av underhållning som till nöds kan användas för att få tiden att gå. Svensson Svensson följs av Babben & Co som följs av Brottskod Försvunnen. Det funkar, särskilt när man känner sig rätt trött och höstmörkret hänger som en blytung och gråkall filt över hela världen.

Brottskod Försvunnen tar slut, men TV:n står på. Då är han plötsligt där i rutan: The Fonz!

Nej, det är förstås inte Fonzie själv, utan skådespelaren Henry Winkler som spelade rollen i TV-serien Gänget & Jag. Det var en av mina absoluta TV-favoriter. Jag älskade allt med den, musiken, kläderna, bilarna – rubbet.

Och förstås: The Fonz. Fonzie var grymt cool, men ändå fanns ett hjärta av guld nånstans långt därinne. Jag gillade serien så mycket att jag köpte skivan “Fonzie’s Favorites” och blev rätt besviken på filmen “Sista natten med gänget” som skulle följa upp och sätta punkt för serien. Där blev det hela lite för realistiskt för min smak.

Henry Winkler dyker nu upp som pappa Barnes i TV-serien Out of Practice. Serien är ungefär lika acceptabel som de övriga programmen tidigare under kvällen. De får tiden att gå. Lockar fram ett och annat skratt. Men att få se The Fonz igen känns skönt, tryggt på nåt sätt. En helt ofarlig skugga från mitt förflutna.