…att jag inte bor i Stockholm. Jag har redan ett berg av olästa böcker som jag köpt på mig på mässor, resor och vid andra tillfällen. Däremot har jag alldeles för sällan tid att läsa, vilket jag älskar (och helst skönlitteratur på engelska).

Så när jag läser om den nya boklådan New York Stories i Vasastan, känner jag mig kluven. Rätt troligt att jag skulle älska stället – och än en gång förköpa mig på böcker jag inte hinner läsa.

(Inom parentes kan nämnas att jag har en långsiktig plan. När barnen flyttat hemifrån, huset är färdigrenoverat och trädgården prunkar ska jag göra i ordning ett bibliotek i bottenvåningen. Kaminen är redan på plats. Det som saknas är vinröda sammetstapeter och tjocka mattor, massor av bokhyllor och ett gäng supersköna nedsuttna chesterfieldfåtöljer. Kanske ett litet skåp med ett dussin flaskor finfin cognac. Men absolut ingen dator.)

“Under pressure” med Queen och David Bowie. I miss you, Freddie.

Lilla Larsson har hållit mig vaken större delen av natten, så jag borde vara svintrött. Men det har inte kommit än.

Och jag har ett litet glädjeämne som håller mig på gott humör: Har äntligen fått tag på en box med den första säsongen av TV-serien Kojak, som jag på senare tid gått och känt en obetvinglig och oförklarlig längtan efter att få se igen. Observera att jag pratar om originalet med Telly Savalas. Den nya varianten med Ving Rhames (Pulp Fiction m m) har jag inte sett, men den verkar ha floppat rejält. Har mig veterligen inte visats i svensk TV, men rätta mig gärna om jag har fel – det vore kul att se den också.
Det är förresten Ving Rhames på bilden, men jag tyckte den var så cool.

Matanknytningen i det här inlägget är vag, jag vet. Men det är det bästa med blogg: Jag kan skriva vad jag vill! Och förresten har han ju en klubba i handen, det ser du väl?

Idag ska jag redigera tidning hela dagen, så bloggandet lär inte bli så flitigt. Måste vara klar 16.30, för då ska jag gå på spinning.