Du har nog hört talas om road rage, vägvrede. Du kanske till och med har läst bloggarkollegan salts (jodå, det finns faktiskt en saltblogg till) inlägg om Internetilska. Och nu kommer mitt bidrag till de arga allitterationerna: Revbensraseri.
Familjens fredagar brukar utvecklas till ett hysteriskt upplopp där man tvingas hålla kräktempo ända in i kaklet. Kaklet utgörs i detta sammanhang av den vid tidpunkten föredragna fredagsunderhållningen på TV. Just nu är det Så ska det låta som gäller, och redan nån gång vid 14-tiden börjar uppladdningen för det race som ska leda fram till familjens obligatoriska fredagsmys framför dumburken med social samvaro, god mat, godis, snacks och allmän trevnad.
Gårdagen var inget undantag. Faktum är att racet var tuffare än vanligt, med Lilla Larsson sjuk och hemma från dagis, konstant fastklistrad vid minst en förälder, Magics sista dag på första prao-platsen, Legolas på födelsedagskalas hos en kompis och slutligen Magic på dragkampsträning.
Kvällsmaten var klubbad och klar: Grillade revbensspjäll. Inköps lämpligen på Coop, som köper färdiggrillade från Johan i Hallen i Göteborg. Supergoda, men ack så svåråtkomliga: De senaste tre gångerna jag försökt köpa har jag fått gå hem tomhänt eftersom “Vi har precis lagt in en laddning, det tar npg minst en halvtimme innan de är klara”
Igår hände det igen. Snark! Ut i blåsregnet igen (gnäll gnäll) och iväg med bilen till Kvantum. Stormar in till delikatessen (måste ju vara hemma igen senast kvart över sex, för då ska Magic köras till dragkampen) och rycker till mig en nummerlapp. 06, står det på den. Jag tittar upp på tavlan som anger att den kund som just betjänas har nummer… 73. 30 personer före! Sh*t pommes frites. Detta hinner jag aldrig.
Adrenalinet stiger. Jag måste tänka ut en reservplan. Ähh… Hm… Man kanske… Hm… Hjärnan spinner vilt, men står ändå helt still och allt är revbenens fel.
Till slut springer jag och rycker till mig en burk oliver, lite salami och en lyxfranska. Feta har vi i kylen därhemma. Det får bli varma mackor med lite guldkant.
Det funkar, med god hjälp från veckans mutor från Arla: Vällagrad prästost och Bregott med havssalt. Mackorna blir riktigt goda, hela familjen är samlad vid köksbordet utom da Larsson, som däckat tidigt. Vi äter, pratar – kort sagt: äkta fredagsmys enligt god tradition. Settman håller hov i TV:n och alla är nöjda och glada.
Själv sitter jag och smider en plan för hur jag ska lyckas lägga vantarna på Johan i Hallens revbensspjäll tills ikväll. Vi snackar I-landsproblem. På mycket hög nivå.
