Ända sedan Internet etablerades som en del av min vardag i mitten av 90-talet har jag längtat efter en sak: att kunna handla mina dagligvaror på nätet. Jag kan fortfarande inte begripa hur storföretag som Axfood och Coop kan misslyckas med detta. Det måste vara världens enklaste! Jag förstår att Ica har ett problem i form av potentiell konkurrens med sina handlare, som ofta själva äger butikerna.

PrisXtra i Stockholm har lyckats. Bergendahls gjorde ett serilst försök i Skåne, men liksom Axfood och Coop gav de upp alldeles för snabbt. Nu tycker de att de “har testat och det gick inte”, så nu ligger nätet på hyllan.

Då säger jag att tiderna förändras. Idag är det många med mig som är beredda att betala för att få varorna hemkörda. Och vi väntar oss inte heller att maten ska vara billigare bara för att den säljs på nätet. Vi vill kunna ha en sparad inköpslista i datorn, gå in varje torsdag, göra några små förändringar och efter fem-tio minuter så är veckans inköp avklarade.

Själv var jag och handlade igår kväll. När sista TV-bonden lämnat rutan, slängde jag mig i bilen för att göra veckans inköp. Kvantum stänger 22.00. Jag var sista kunden och när jag stod och packade mina varor släcktes ljuset i butiken. Väktaren kom tillbaka efter sitt varv i butiken. När jag satte mig i bilen, efter att ha lastat in alla kassar och återbördat vagnen, var klockan 22.04. Fattar ni vad jag menar? Jag har inte lust att betala 1600 spänn för att bli genomsvett, superstressad och förödmjukad vid en tidpunkt när normala människor tar sig en sängfösare.

Så nu kommer mitt budskap till Axfood, Coop och Bergendahls: Se till att få arslet ur vagnen. Dra sedan ut tummen och sätt igång – den som är först vinner! Som lite inspiration kan ni läsa här om hur min verkliga dröm ser ut: New York-företaget FreshDirect räknar med att omsätta 240 miljoner dollar i år.

Denna veckan levererar de 2000 färdiglagade Thanksgiving-måltider…

Tycker du att det börjar bli lite långt mellan produktnyheterna här på bloggen? Det finns faktiskt en förklaring – det handlar inte bara om att jag har mycket annat att göra och knappt hinner till affären. 🙂

Flödet av nya produkter till svenska butiker styrs nämligen av ett system med så kallade lanseringsfönster. De stora kedjorna i svensk dagligvaruhandel följer i princip detta system slaviskt, och det innebär att leverantörerna endast får lansera nya produkter under vissa perioder. Det är dessa perioder som kallas lanseringsfönster. Generellt sett kan man säga att det finns tre-fyra lanseringsfönster per varukategori.

Eftersom vissa kategorier, som till exempel mejeri, är väldigt nyhetsintensiva, kommer det mycket nyheter under deras lanseringsfönster. Andra kategorier är lugnare, och därför är nyhetsflödet lite ojämnt.

Under nästa år kan det bli ännu mer påtagligt. Nu finns det nämligen ett förslag om att skära ned antalet lanseringsfönster. Dessutom föreslås juni månad bli helt fri från nylanseringar.

Så då får väl jag ta semester…

Fick en kommentar från Martin om mitt inlägg om jakten på mascarpone. Martin har nog bra koll, för han påpekar att Galbanis mascarpone (som fanns på bilden i inlägget) inte finns på Willys.

Och nu när Martin påpekar det, så inser jag att jag farit med osanning. Inte med flit visserligen, men ändå: Affären där jag hittade flera sorters mascarpone var inte Willys vid tillfället. Den har sedermera köpts av Axfood och konverterats till en Willys, men vid tillfället för mascarponejakten var det en av tre-fyra butiker  i lilla lokala lågpriskedjan Bra Storlivs.

Så var den saken utredd. Och Martin: Ja, jag är rätt säker på att det var Galbani. Och helt säker på att det inte var Willys. Då, alltså.