Category Archives: Familjemat

Nya bröd från Finax

Skånska Finax har lanserat ett par nyheter på brödfronten, som jag testat: Min storfavorit i brödhyllan, Gyllene Grova, har fått nytt recept. Men den fanns inte i min butik, så jag fick hålla tillgodo med två andra nyheter:

finaxnyhet2.gifJyllands Råg är ett grovt rågbröd av dansk typ. Den här typen av bröd är en stor favorit hos mig, och väcker minnen av den korta period då jag jobbade som högst temporär chefredaktör för en dansk livsmedelstidning. I personalrestaurangen på förlaget regerade fru Jensen, och hon gjorde underbara smørrebrød. Min favorit är en variant som heter Dyrlægens natmad (Veterinärens nattamat) och den görs på rågbröd med leverpastej (dansk grovmalen, såklart), saltrulle och en god sås.

Men nu kom vi visst från ämnet. Jyllands Råg. Ett danskt bröd, bakat i Sverige. Och det är faktiskt lite så det smakar och känns. Det är gott, men den där mustiga, vibrerande besksöta smaken når inte riktigt ända fram. Det är ett bra försök, med en angenäm sälta som rullar där bak i munnen. Kanske det bästa jag smakat som bakts i Sverige, men det når inte riktigt upp till danskarnas nivå, där vi hittar bland andra Lantmännens dotterbolag Schulstad som bakar sitt rågbröd i Köpenhamn.
Den andra nyheten är Mååål, en limpa som även kan rostas och som vänder sig till en yngre målgrupp, läs hungriga grabbar. Limpan är mer fiberrik än många andra rostbröd, och har en svagt sötaktig smak, i övrigt är den rätt alldaglig.

Det bör dock nämnas att Legolas – som annars protesterar vilt om inte någon av hans tre-fyra favoritbröd finns på frukostbordet, mumsade i sig Mååålmackorna utan protest.

Vet du vad vi åt i fredags?

…frågade Legolas kompis, Lille O, när vi satt vid matbordet.

Hans blick var som vanligt lurig, och innan jag ens hann gissa, levererade han svaret med triumf i rösten:

“Stellans kyckling!”

Oops. Visserligen är jag matbloggare och -skribent, men det där hade jag inte väntat mig. Jag sysslar liksom mer med mat man gör i fabriker, om man säger så. Jag gillar att stå i köket, men har sällan den tid som krävs.

Dock: Senast Lille O var här, hampade det sig så att jag improviserade ihop en enkel kycklingrätt. Den var så enkel att man knappt kan kalla det en rätt: brynte filéer (som ju kostar nästan gratis numera, förresten) som jag skurit ned i lite mindre bitar, kryddade rätt friskt med salt, krossad svartpeppar, röd curry och lite grillkrydda. Ned med hela klabbet i en ugnsfast gryta och fyllde på med en sås av matgrädde, vatten och lite fläskbuljong. Den där med olivolja, vad den nu heter. Det är i alla fall Knorr som gör den.

Sedan fick det puttra i ugnen länge och väl, cirka 45 minuter tror jag, medan jag fixade ris och lite annat till.

När maten var klar, ställde jag fram och fick sedan kasta mig i bilen för att hämta Magic på basketträning. När vi kom hem, utropade Lille O.

“Det var jättegott! Jag vill ha receptet!”

Killen är sju år.

Men han gav sig inte, så jag fick skriva receptet på en lapp. Med stora tydliga versaler för säkerhets skull, och inga krångliga kvantiteter och sånt. Överst skrev jag “Stellans kyckling”, överbevisad om att lappen snart skulle försjunka i behaglig glömska.

Men det gjorde den inte. Och i min egenskap av matbloggare och -journalist vet jag inte riktigt om jag ska vara stolt eller lite generad. Fast jag lutar mer åt det första.

Tror jag ska stämma Arla

Lilla Larsson var nybadad och fin – hennes hår lockar sig så gulligt när det ät nytvättat. Så i ett obevakat ögonblick (kanske pappa satt och bloggade igen, vem vet) testade hon något nytt, nämligen att smörja in håret med Bregott.

Resultatet blev sådär.

Och nu slår det mig att det inte finns någon varningstext på Bregott-paketet. “Ej för utvärtes bruk”, eller nåt sånt. Därför funderar jag på att stämma Arla. Hade man bott i Amerikatt, kunde man nog dragit in ett par hundra miljoner. Dollar, förstås. Men det gör jag ju inte, så jag skiter nog i rättsliga åtgärder. Det får bli badkaret igen, istället.