Äntligen dags för årets match. Byns lag mot allsvenska Malmö FF i Svenska Cupen. Solen skiner – det här får man inte missa.

Har vi någon chans? De första skälvande minuterna inbillar man sig kanske det, och drömmer om att tonårspojken Söder, klubbens storlöfte som spelar i landslaget i sin årgång och gjorde flera mål i en landskamp mot Lettland nyss, ska få sitt genombrott och snurra upp de allsvenska backarna.

Man har ju vuxit upp i Åshöjden. Ingenting är omöjligt. Bollen är rund. Men…

Plötsligt händer det.

Malmö gör 1-0 efter 2,5 minuter.

Sakta inser man att spänningen kommer att vara av ett annat slag: Kommer siffrorna att räcka till i lådan? Ja, den där lådan som killarna har borta vid resultattavlan.

Jorå, siffrorna räcker. Men inte spikarna, och när di blåe gör 10-0 ställs killarna inför ett oväntat problem: Var ska vi hänga nollan? Äh, vi får hålla den själva.

Målet föregås för övrigt av följande underbara replik, fälld av speakern i 81:a minuten:

” Så har vi dumm rosa lottera. Där har vi vinst på nommer 159, ett fem nie. 198, ett nie åtta… Uj, där ble de ett mål te.”

Jag älskar den här byn – behöver jag förklara varför?

12.30 gick strömmen. Femte avbrottet i år. Men även denna gång var det planerat, vi hade fått en lapp i brevlådan och sedan lyckats glömma alltihop fullständigt.

Så nu sitter IT-mamman och jag på byns Kulturhus igen. Och nu har vi till och med spisat lunch här. Kycklingspett med basmatisris och jordnötssås. Oväntat gott, en riktig flipp faktiskt!

Men nu måste jag jobba, har fortfarande 265 mejl kvar av den hög på 450 stycken som samlats under påsk- och takhögtiden. (Minus ett par tusen som hamnat i Gmails spamfilter…)

Ni får ursäkta, men nu återkommer jag till det där med brassarna som dykit upp i byn där jag bor. Kollegan Jonathan tvingade mig att leta fram lite mer info, så nu ska jag avslöja vad fotbollsstjärnorna käkar.

Jag har grävt fram numret av Svägerskans tidning där brassarnas ankomst förkunnades, och lusläst intervjun med kockarna May Gunn Bekkevold och Nicki Essmann. Dräför kan jag nu avslöja delar av den detaljerade meny som hotellet fått via e-post, och som dessutom justerats och förklarats i ett antal ytterligare meddelanden.

Håll i er, för här kommer det:

• Sallad.
• Grillad kyckling.
• Fyllda pannkakor.
• Ris med bönor och räkor.

Inte så impad? Jag vet! Jag blev rätt besviken själv, därför har jag sparat det roligaste till sist, nämligen efterrätten (såklart): Färsk frukt – och Jello!

Aldrig ätit Jello? Good for you. Jello är vidrig, sliskig dallrande… gelé, typ. Oftast i en gräslig färg. Röd, rosa, gul, grön, lila (läs: azofärg).

Ja, gott folk. Detta är vad stjärnorna äter när de kommer till byn där jag bor. Och när de inte äter så gör de något av följande:

1. Sover.
2. Spelar Xbox.

Vilka otroliga tråkmånsar! Jag vill inte veta mer. och jag förstår äntligen varför jag aldrig blev fotbollsproffs.