Sitter just och testar nya webbläsaren Flock. Försöker att inte vara sådör barnsligt förtjust som jag brukar bli över nya grejer, men nu är det svårt. Den här webbläsaren är helt enkelt fenomenal, särskilt för mig som är nån slags heltidsbloggare. (För er som inte vet, så försörjer jag mig på att driva nyhetstjänsten Foodwire. En tjänst som fungerar precis som en blogg, fast bara för betalande prenumeranter.)
Sitter till exempel just nu och skriver i ett fönster i själva webbläsaren, vilket man når med ett snabbkommando. Längst ned i hörnet på huvudfönstret finns en liten symbol som visar om jag fått mail till mitt Gmail-konto och strax ovanför finns ett fönster där jag kan spara text och bilder som jag hittar på nätet.
Nackdelar? Jag har inte hittat någon än, men det finns säkert. Det är trots allt en beta-version.
Och även jag gillar kladdkaka, bättre än både kyckling, pasta, fläskfilé och tomatsoppa, som kvalat in på topp-5 i nämnd ordning. Fast någon annan får baka, som sagt.
Satt och slöläste några bloggar igår kväll, och uttryckte mig lite nedsättande inför Hustrun. “Jag fattar inte. Folk sitter och skriver om att de tappat en banan på golvet!”
För mig, som jobbar dagligen med att skriva snorkorta nyhetstexter där allt utom absolut essentiella fakta är bortskalat, känns det svårt att såhär triviala ting kan publiceras hur som helst. Men bloggen med den tappade bananen är välbesökt, och Hustrun konstaterade krasst att det nog är många som gillar att läsa om triviala saker ibland.
Det stämmer förstås, och det är ju egentligen bloggandets fundament. Att var och en kan skriva precis det den vill. Högt och lågt. Tappade bananer samsas med politiska jordbävningar. Och allt däremellan.
En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.
