All posts by Stellan

Seriös krock (uppdaterad)

Fick inbjudan till en fest. På torsdag mellan 12 och 22 på Rådhusplassen i Oslo. Efter klockan 15 kan man köpa öl och brännvin. Norrmännen vet sannerligen hur man svirar.

Förutom öl och brännvin serveras den norska nationalrätten fårikål, som för den oinvigde närmast kan beskrivas som en köttgryta gjord på bland annat fårkött, kål och hel svartpeppar. Detta är norrmännens stora hösttradition, och det som händer på torsdag är fårikålens festdag. Norges största köttföretag Nortura sponsrar och på Rådhusplassen serveras gratis fårikål mellan 12 och 22.

Uppdatering: Svorskens recept hittar du här, dessutom bör du kolla in kommentarerna eftersom där finns ett alternativt recept.

Man blir ju sugen. Jag älskar Norge och fårikål har jag aldrig smakat.

Men tyvärr. På torsdag är jag redan uppbokad. Bokmässan rullar igång, och det är dags för årets kokboksspaning. Samt möte med MM klockan 10.30, räkmacka nån gång efter 13 och sedan ytterligare spaning innan jag hastar norrut längs Europaväg 6 i min lilla gröna bil för avhämtning och leveranser av barn vid skolor, daghem och idrottshallar. Eftersom IT-mamman arbetar sent är chansen mycket liten att jag hinner till Rådhusplassen innan kl. 22.

Ingen fårikål i år, således. Trots det tänkte jag avsluta med lite ohyggligt trivial fårikål-information: Får heter inte får på norska, utan sau. Varför heter då rätten fårikål? Ingen vet, men det troligaste är att den ursprungligen kommer från Danmark.

Migränterapi

Taggtråd runt mitt huvud.

Spänns sakta åt, ju längre dagen lider. Jordbrukspolitik. Exportstatistik. Spänns hårdare.

Strax innan jag imploderar, galopperar jag ut.

Måste få luft. Sol på mitt ansikte.

Sitter högst upp på Observatoriekullen. Mitt i staden, men ändå ovanför. Tittar ut över Odengatan. Eller Sveavägen. Jag vet inte. Skriver ord på ett block. Med papper och penna.

Skejtande ungdomar. Cyklande ungdomar. Plåttak efter plåttak.

Trafiken flyter trögt och ryckigt. Röda bussar. Blå bussar. Glassbilens enerverande melodi.

Gula löv virvlar i höstvinden. En klyscha, men den är vacker. En klunga av fåglar som virvlar. Uppe i luften, men ändå rakt framför mig.

Två små kaniner i gräset. Två allvarliga tonårstjejer på bänken intill.

En kvinna rastar sin schäfer. Hon skriver ett SMS.

Skejtarnas brädor smäller mot betongen. Någonstans skriker ett barn.

Taggtråden runt mitt huvud är borta. Jag är fri.

Klockan är 16.22. Om en timma och tretton minuter går X2000. Direkt till Göteborg. Utan stopp. Jag måste gå, men jag vill inte. Vill vara kvar här, ovanför staden.

Vill inte gå ned dit. Kanske finns han där. Han som virar taggtråden runt mitt huvud.

Postum tågblogg: Visst var det hon

Det här inlägget är skrivet på X2000. Men eftersom Internetuppkopplingen på tåget inte fungerade under måndagens hemresa, postar jag i efterhand. Postumt, så att säga.

Skrev i söndags att Susanne Reuter svassade förbi på tåget. Tänkte gå en vända och kolla, men det blev inte av. Jag fastnade på South Manhattan, hos Lt. Theo Kojak.

Tänkte inte så mycket mer på Reuterskan, förrän jag nästan sprang rakt på henne på vägen genom underjorden från perrongen. Där stod hon och pussade Loa Falkman på kinden.

“Tack för idag!”, utropade han med sin välmodulerade stämma, varpå de tog farväl.

Som om inte detta vore nog, sitter jag just nu en rad från Hoa-Hoa Dahlgren. Han kom just och satte sig i sin stol efter en promenad på tåget. Tidning under armen, gäspar ljudligt och återgår till sitt korsord. Kan tillägga att han har med sig en rätt smutsig väska från Estline, och att han avhållit en tämligen intressant diskussion med mannen i stolen intill (som uppenbarligen inte fattat att han sitter intill en kändis) om att “tjacka aktier” och andra spännande saker.