Igår hände det något som förmodligen kommer att förändra saker och ting i den här familjen framöver. Åtminstone på fredagarna.

Under en ganska lång period har vi de allra flesta fredagar köpt hem pizza från samma pizzeria. Visserligen en alldeles utmärkt pizza, och visserligen inte VARJE fredag.

Men ändå.

På senare tid har jag protesterat lamt varje gång, men den där fejden har jag alltid förlorat. Dels för att veckorna är ett rejs i överljudsfart, som slutar med en krasch i kaklet vid pass fredag klockan 18.30, och dels för att jag har mycket starka krafter emot mig. Främst i form av åttaårioge Legolas. Han är ungefär lika flexibel som en östtysk hyreskasern när det gäller matvanor. Fredagsmys för honom, det är pizza. Punkt. Eller möjligen tacos, våfflor, pannkakor eller något annat som kräver alldeles för stor arbetsinsats en fredagkväll.

Så igår var det dags igen. IT-mamman, som märkt min stigande aversion mot de ständiga pizzorna, försökte försiktigt beveka mig. Dock utan att själv föreslå, i vetskapen om att detta skulle kunna hållas emot henne.

“Vad ska vi äta ikväll?

“Du vill att vi ska beställa?”

“Jag tänker inte föreslå nät, men…”

“Men du vill att vi ska beställa…”

“Ehh.”

“…thaimat.”

Vis av erfarenheten visste jag att förslaget inte skulle bemötas med vågen. Varken av IT-mamman eller Legolas. Som tur är har jag en allierad, nämligen Magic. Och plötsligt tänds en glödlampa – nej ett lysrör, nej – en ny stjärna föds ovanför min tröga skalle.

Vi kan ju beställa hem BÅDE pizza och thaimat. Briljant. Nobelkommittén ringer nog när som helst. I vår lilla by finns en handfull pizzerior, men bara en thaikrog. Den ligger dock en halv spottloska från en av pizzeriorna, och därmed har en ny fredagstradition fötts.

Kanske kan vi vid något tillfälle till och med beställa hem sushi! Det finns nämligen numera även ett sådant etablissemang i samma härad. Du härliga morgondag.

Så sitter vi där, vid köksbordet. Magic äter grillspett med jordnötssås, jag smaskar kyckling med gul curry, kokosmjölk, ingefära och grönsaker medan Legolas och IT-mamman äter varsin pizza. Lilla Larsson blir tillstucken en liten bit lite här och där, som vore hon ett litet husdjur.

Magic prisar min smarta idé (som jag borde fått för några månader sedan) medan IT-mamman har plockat ned hela laget i eget straffområde:

“Jag tycker faktiskt inte vi äter pizza så ofta. Och förresten har jag bytt sort.”

Mm. Från Hawaii till Calzone. Bort med ananasen och ge mig mer deg. Men vi lever i ett fritt land, och jag älskar henne lika mycket oavsett vilken pizza hon väljer.