Den här har jag aldrig smakat förut. Lindahls produkter har funnits i butikerna här i byn länge, men bara de mer välkända: turkisk och grekisk yoghurt av den där typen som man blandar i såsen eller äter till maten.
Så igår när jag rusade runt på Kvantum fick jag syn på den här. Bara vaniljsmaken, men ändå. Något säger mig att den funnits på marknaden en tid, men jag ville ändå testa.
Och den var… god. Ganska krämig, ganska söt, men… Det är något som saknas. Det saknas lite sting, lite syrlighet. Det smakar lite kontinent. Betyget blir godkänt, inte mer. Och hinkförpackningen, som man annars brukar ge pluspoäng för, blir till ett minus i det här sammanhanget. Man måste ju sleva upp yoghurten med en sked, för att sitta och hälla ur en hink vid frukostbordet, det blir liksom fel.
Smaken av kontinent är inte så förvånande, för Lindahls är ett rent importföretag som numera i stort sett enbart sysslar med produkter från Tyskland.
Annars finns det en liten spännande historia bakom, faktiskt. Bolagets grundare Anders Lindahl startade en gång i tiden ett mejeriföretag i Polen. Det köptes sedermera av Skånemejerier tillsammans med ett danskt mejeri som hette Kløver. Arla och Kløver startade ett priskrig i Danmark, vilket till slut sargade Kløver så illa att Arla kunde ta över och skapa ett monopol. På köpet fick Arla halva det polska bolaget. Man köpte sedan ut Skånemejerier, och det polska mejeriet heter idag Arla Foods Polska.
Och medan allt detta hände, skapade Anders Lindahl jätterabalder genom att börja sälja dansk mjölk i svenska butiker i Skåne. Försöket blev inte långlivat, marknaden var inte mogen. Mjölken är liksom lite helig på nåt sätt. Importerad yoghurt tycks vara lite lättare att svälja, så nu har han hittat sin nisch, den gode Lindahl.
Men just nu är tid en bristvara. Minst sagt. Så när jag är i affären handlar jag. Avverkar mitt vanliga varv på tjugo minuter och ska bara rycka åt mig två paket välling innan jag går till kassan.