Jag står i köket och grejar med något, när Lilla Larsson, tre år, uppenbarar sig.

“Ja har giftat mäjj!”, utropar hon glatt!
“Oj, vad roligt! Vem har du gift dig med?”, undrar jag nyfiket.

“Mä dåmm häär. Två kungar!”

Hon håller ett gosedjur i vardera handen: Herr Nilsson i den ena och Nicke Nyfiken i den andra.

“Var är de kungar någonstans? På Kurre-Kurredutt-ön, kanske?”

“Näe.”

“Nähä. I Sverige då?”

“Näe.”

“Men var är de då kungar nånstans?”

“I Ullared!”