Jag står i köket och grejar med något, när Lilla Larsson, tre år, uppenbarar sig.
“Ja har giftat mäjj!”, utropar hon glatt!
“Oj, vad roligt! Vem har du gift dig med?”, undrar jag nyfiket.
“Mä dåmm häär. Två kungar!”
Hon håller ett gosedjur i vardera handen: Herr Nilsson i den ena och Nicke Nyfiken i den andra.
“Var är de kungar någonstans? På Kurre-Kurredutt-ön, kanske?”
“Näe.”
“Nähä. I Sverige då?”
“Näe.”
“Men var är de då kungar nånstans?”
“I Ullared!”
Haha, vad roliga barn är ibland! Kung i Ullared, skulle nog vara rätt skön. 😉
En annan sak:
Tyvärr har jag på förekommen anledning blivit tvungen att lösenordsskydda min blogg. Det gör mig outsägligt ledsen och arg, men så är det tyvärr. Skriver mer om anledningarna i bloggen. Vill du fortsätta läsa, om du läser, kan du väl mejla mig, så skickar jag en inbjudan tillbaka.
Hoppas du får en god jul också!
Skönt att redan i unga år veta var världens centrum ligger! För nån annanstans är väl ingen idé att vara kung.