Jag vill inte fastna i Idolträsket igen, så i år har jag medvetet bojkottat och förtigit programmet. 

Tills igår. När jag kom upp från källaren en kvart över åtta, hade IT-mamman, Magic och Legolas bänkat sig. Jag, som fortfarande är lite sjuk och ynklig, orkade inte stå emot utan satte mig framför dumburken jag med. Jag vill bara inte ryckas med i denna tidskonsumerande cirkus, och under en rätt lång stund kände jag mig helt likgiltig inför det som utspelades där i rutan. 

Antingen sjöngs det falskt så det kröp i skinnet, eller så var det så smörpoppigt så det kröp i skinnet för det. Sedan kom en bra låt (Rainbows gamla klassiker I surrender) som framfördes på ett tämligen alldagligt sätt. 

Jaja, tänkte jag. Det här behöver man inte se igen. Tur. 

Men då… 

…kliver det upp en kille som lika gärna skulle kunna varit en av Magics spinkigaste klasskompisar. Han ser så otroligt späd ut – jag blir rädd att han ska gå sönder. Och han sjunger. Shit, vad han sjunger. Han kravlar ut ur rutan, han står i mitt vardagsrum och åmar sig kring mickstativet. Han är Janis Joplin och David Bowie, rolled into one. Spröd kraft och musikalitet. 

Både IT-mamman och jag hyssjar strängt åt killarna som babblar om något online-spel. Jag tror hon är nästan lika trollbunden som jag. Magic muttrar något om att killen i rutan är 16 år. 

Och jag vet. 

Nu är jag fast igen. Och allt är Johan Palms fel.

Dé é ett fåslitt tjôt i Jöttebårj nuffetidden. Åmm Öllevi å dé. 

Eller som man säger i resten av landet: I Göteborg går debattens vågor höga om namnet på den nya fotbollsarena som just nu är under byggnation i staden. 

Arenan byggs på den plats där Gamla Ullevi (vila i frid) låg. Ett stenkast bort ligger Nya Ullevi, en multiarena där det inte bara spelas fotboll, utan även pågår diverse andra evenemang. 

Vi som bor i och kring Göteborg har varit bortskämda som haft Gamla Ullevi, en intim och mysig (men på slutet ganska skraltig) arena som varit byggd för just fotboll. Inga löparbanor och skit i vägen, man sitter nästan vid sidlinjen och ser allt som händer.  

Den nya arenan kommer också att bli en utpräglad fotbollsarena, så det blir säkert bra.

Men vad ska den heta?

Göteborgarna, som annars brukar vara bäst i Universum på att hitta på fiffiga namn på saker och ting, tycks ha drabbats av kollektivt hjärnsläpp. Än så länge har ingen kommit på något kul, av vad jag har sett. Språkfiluren Sture Allén har tillfrågats av kommunledningen, och i ett dokument om fyra sidor slår han fast att arenan bör heta… Gamla Ullevi. 

Förbluffande många verkar tycka att det är ett helt okej förslag, och ingen har som sagt något bättre. Glenns Arena är väl det enda jag sett som har ett uns humor i sig. Personligen skulle jag, så grönsvart mitt hjärta nu är, faktiskt kunna tänka mig att uppkalla arenan efter IFK:s levande legend Torbjörn Nilsson. 

Tottevi, helt enkelt.

Fast det går nog inte Totte med på, förstås. 

Och egentligen, varför detta tjôt? Vi vet ju ändå hur det slutar, och hade det inte varit för den finansiella frossa som drabbat oss precis nu, så hade nog namnet redan varit klappat och klart: 

Volvo Arena.

Uppdatering: Jag kom just på det! Bollevi. Smart, eller hur? Och danskarna kommer att tycka det är jätteroligt.

…men nu är det dags för glögg igen. Fick nämligen just in lite mer info om årets glöggnyheter från Tegnér Hermansson, a k a Dufvenkrooks. 

Jag har redan skrivit en rad eller två om deras nyhet X-mas Delight (bilden), men visste då inte mer än att smaken hade “karibiska influenser.” Nu vet jag mer: det är en kakaoglögg med smak av knäck, pomerans och traditionella julkryddor. Något att se fram emot, no doubt.

Något annat att se fram emot är företags nyhet för året i lättglöggsledet: en 2,2-procentig lingon- och blåbärsglögg. 

Den sista nyheten, Amore Vanilj, har jag redan skrivit om, men jag repeterar ändå: vit starkrvinsglögg spetsad med vaniljvodka och kryddad med vaniljstång, kryddnejlika, ingefära, citrus och pomerans.