Avslutade helgen i Köpenhamn med att slå ihjäl en dryg timme på stadens centralstation, Hovedbanegården. Precis när jag trodde att jag gått vilse på vägen dit från Torvehallerne, så fick jag syn på Tivoli och visste att jag var nära. Jobbigt när man inte bara kan slita upp sin iPhone ur fickan och kolla var man är.

Väl inne på centralen var min första åtgärd att söka upp toaletten, en inrättning som man får använda till det facila priset av fem danska kronor. Och det var där, vid den lilla stationen där man betalar sin femma, som jag såg henne.

Den gråtande flickan.

Hon var kanske 11-12 år, hade långt ljust hår, en blå jacka och en ryggsäck med trycket “Sparbanken Gripen” på. Hennes ögon och kinder var rödgråtna, det syntes att hon kämpade för att behålla fattningen. Hon kanske kommit bort från sina föräldrar? Behövde hon hjälp? Hur skulle hon reagera om det kom fram en vilt främmande man och började prata med henne?  Ingen i omgivningen verkade reagera. Men precis när jag skulle gå fram till henne, fiskade hon upp en mobil ur fickan och ringde någon.

Läget verkade vara under kontroll. Så jag gick till maskinen och köpte min toabiljett. När jag tittade bort mot flickan igen, såg jag hur hennes axlar skakade av hulkande gråt medan hon talade i mobilen. När jag närmade mig hörde jag hur hon talade på danska med någon som hette Thomas och berättade att hon var tvungen att kissa, men att hon inte kunde komma in på toaletten.

“Behöver du hjälp?”, frågade jag.

Hon tittade oförstående på mig med sina tårfyllda ögon. Så jag provade på danska.

“Trænger du hjelp?”

Hon frågade om jag hade fem kronor så hon kunde komma in på toaletten. Jag gav henne min biljett. Hon mumlade “Tusinde tak” och skyndade sig iväg.

Varför skriver jag detta, egentligen?

Vet inte riktigt.

Men jag sitter på tåget från Köpenhamn och har tråkigt. Vi är fortfarande i Danmark, så jag vill inte koppla upp mig på nätet. Och den gråtande flickan med ryggsäcken är kvar i mitt huvud. Hon, och mannen som inte hittade tåget till Amsterdam.

Jag hoppas de kom fram dit de skulle. Båda två.