Mats-Eric Nilsson är aktuell med en ny bok. Denna gång har han samarbetat med SvD-kollegan Henrik Ennart, och resultatet har fått namnet “Döden i grytan.” Boken har utlöst häftig kritik från branschorganisationen LI, en kritik som framförs i ett tonläge som gör mig lite förvånad.
Jag ska börja med att konstatera att jag inte läst boken. Det måste jag givetvis göra.
Däremot har jag läst Mats-Erics “Den Hemliga Kocken” – en bok som jag fann mycket intressant ur flera synvinklar. Boken innehöll några pinsamma faktafel men var på det hela taget ett hyggligt journalistiskt hantverk med en tydlig och konsekvent vinkel. Den skapade en debatt som fick positiva återverkningar på flera plan, bland annat genom att svenska livsmedelsföretag började rensa rejält bland de tillsatser man rutinmässigt stoppat i sina produkter.
Företagen i branschen har läst boken, insett att den sätter fingret på något som är viktigt för svenska folket, och tagit till sig budskapet. Jag har väldigt svårt att se något dåligt i det. Jag vet att Mats-Eric Nilsson är ett rött skynke för många i livsmedelsbranschen. Även jag tycker att han går lite väl långt i sin sågning av livsmedelsindustrin och i romantiseringen av det småskaliga. Men jag är journalist själv, och starkt medveten om vikten av en tydlig vinkel om man vill nå fram med sitt budskap. Och i ärlighetens namn håller även jag med om stora delar av hans kritik.
Svenska folket håller definitivt med. Det är bara att titta på försäljningssiffror för exempelvis fryst färdigmat. De befinner sig i en störtloppsbacke utför. Så när LI går till frontalattack, bland annat genom konspirationsteorier där man ger sig på en rad respekterade journalister, tidningar och konsumentorganisationer, skjuter man sig i foten.
Den nystartade Livsmedelsbloggen är ett utmärkt initiativ, men om den ska ägnas åt den här sortens klappjakt (i nuläget handlar tre av tio blogginlägg om Mats-Eric Nilsson) kommer man knappast att uppnå det tänkta syftet.
Själv befinner jag mig i ett tillstånd av val och kval till att läsa boken – kanske det är i det närmaste “tjänstefel” att inte göra det?
Ruvar på saken över helgen.
.-= @Receptomaten´s last blog ..Mats-Eric Nilsson – Döden i Grytan En PR-kupp! =-.
Inget tjänstefel alls. Fast för mig kanske det är det, jag vet inte.
.-= Stellan´s last blog ..Om att skjuta sig i foten =-.
Kul att du tycker om iniativet med livsmedelsbloggen. Synd att du uppfattar det som att vi är “häftigt kritiska” mot boken Döden i Grytan. Det är vi inte. Mycket av det som skrivs om EU:s jordbrukspolitik, de gigantiska uppfödningsanläggningarna och den offentliga maten håller vi med om.
Men det finns också en del överdrifter, generaliseringar och rena faktafel i boken som vi har reagerat på. Att vi framstår som väldigt kritiska kan bero på att nästan alla andra som kommenterat boken (framförallt recensionerna i tidningarna) rakt av köpt alla påståenden som görs i boken. Vi tycker att det är viktigt med kritisk granskning.
.-= Peter Wannding´s last blog ..Vilse i grytan =-.
Förmodligen är vi ganska överens om det mesta, Peter. Men den där konspirationsteorin gav mig lite dåliga vibbar. Jag är ju också journalist. Det ska bli intressant att följa den här debatten framöver!
Vad jag gjort är att påstå att SvD har bedrivit kampanjjournalistik, vilket ju är ganska vanligt nuförtiden. Jag vet att jourmalister (jag har själv varit en) och redaktioner är känsliga för denna typ av “anklagelser”, men att för den saken skull utmåla mig som konspirationsteoretiker känns lite överdrivet. Men ja, vi är förmodligen ganska överens.