Rockstjärna ville man ju bli när man var yngre. Eller ja, vill gör man väl fortfarande, men det börjar liksom gå in i hjärnbarken att det inte kommer att bli av. 

Men när jag läser Ulrikas inlägg, där hon liksom i förbigående berättar att hon sett Soundtrack of our Lives-Ebbot i affären, börjar man tveka. Ebbot måste ju ändå karakteriseras som en rockstjärna, men när Ulrika såg honom i butiken, bytte han in en trissvinst mot en påse kattsand. 

Man kan ju inte låta bli att undra vad han gjorde sen. Gick till parken och matade duvorna, eller gick han kanske och satte sig på parkbänken vid bryggan och tjôtade med gôbbarna?

Det där rockstjärnelivet är inget för mig.