Jag vet inte om det här stämmer. Men när jag läser det, så tänker jag direkt på en av Legolas fotbollskompisar som satt vid vårt köksbord för ett litet tag sedan, och plötsligt utbrast: 

“Asså, min familj é en sån där flytta-isär-familj.”

Och så fortsatte han med en lång utläggning om hans föräldrar som nu separerat, och om pappan som hade haft ett annat förhållande och hade barn innan. Och sedan blev det riktigt krångligt, när han skulle förklara hur han och en annan av killarna i fotbollslaget kunde ha samma storebror, trots att de inte själva var syskon eller ens släkt överhuvudtaget. 

Jag har inga som helst synpunkter på det där, folk måste självklart sköta sina liv på egen hand. Och risken är stor, för att inte säga enorm, att man verkar både reaktionär, politiskt korrekt (eller inkorrekt) och lite von oben om man skulle komma med hurtfriska och självsäkra uttalanden om hur man håller ihop.  

Fast nog kunde jag skönja ett stråk av vemod i killens röst när han berättade om de komplicerade relationerna i hans familj. Och nog kände jag ett styng i hjärtat, för hans och hans syskons skull. Det kändes bara trist, så enkelt var det. 

Och jag tycker kanske att man skaffar sig en väldigt enkel utväg om man kan skylla på generna. Fast det är kanske sant. Jag har som sagt ingen aning.