Var på biblioteket med Lilla Larsson igår. Vi är där rätt sällan, eftersom vi är lite dåliga på att lämna tillbaka böckerna i tid. Men nu hade jag en bok (försenad, såklart) som skulle lämnas tillbaka, så på hemväg från dagis smet vi in.
Här ska jag för övrigt passa på att göra en stor våg för bibblan i byn där jag bor. Det är ett kanonställe, varken mer eller mindre. Mysigt och luftigt på samma gång. Stort, välförsett, helt enkelt alldeles utmärkt.
Lilla Larsson tittade storögt på alla böckerna och frågade försiktigt:
“Kan vi köpa en?”, sa hon och tog upp en som hon tyckte såg fin ut.
Jag sa ju att vi är där sällan. Men nu fick jag chansen att förklara vad ett bibliotek faktiskt är.
“Man får låna böckerna, och sen lämnar man tillbaks dom”, sa jag och plockade upp ytterligare en bok, som jag tyckte verkade lite kul.
“Kan vi ta TVÅ?”, undrade hon förvånat.
“Man kan ta så många man vill”, svarade jag. “Fast det kanske räcker med några, så man hinner läsa dom.”
“Åkej”, sa hon. Och knatade iväg till ett stort dockskåp som stod i hörnet.
Hon lekte en stund, och sedan åkte vi hem med fyra böcker. Bland annat “Mamma Mu får ett sår” och några andra tunga verk. Väl hemkomna gjorde vi välling till henne och kaffe till mig, och sedan kröp vi upp i mysfåtöljen och läste tills jag höll på att somna.
Det kallar jag livskvalitet.
Nu på morgonkvisten sitter jag och sveper snabbt genom bloggarna jag brukar läsa varje dag. Hos Ulrika Good hittar jag en rätt intressant sak, som jag genast bestämmer mig för att undersöka. Det handlar om läsbarhet och LIX-index, ett index som mäter läsbarheten hos texter. På sajten lix.se kan man till och med kolla hur läsbar ens egen blogg är. Eller ett dokument, eller en text.
Ulrika verkar inte helt nöjd med det faktum att hennes blogg får ett index på 28, vilket enligt LIX är på barnboksnivå. Den här bloggen, som du läser nu, har ännu lägre index: 27. Ulrikas kollega, tillika Abbes Pappa, landar på 25, och välkända bloggaren Mymlan hamnade också på barnboksnivå.
Det där är väldigt intressant. Mymlan är, liksom jag själv, journalist sedan ganska många år. Ulrika är copywriter på en reklambyrå, samma byrå som Abbes Pappa jobbar på. Alla jobbar vi dagligen med ordet. Visserligen i olika former, men ändå – det är förhoppningsvis därför det vi skriver är lätt att läsa.
Lika lätt som Mamma Mu.
Jag blev faktiskt lite stolt över mina låga poäng. För det är något jag tänker på, och jobbar med, varje dag. Jag vill att alla ska förstå det jag skriver, och om det är på Mamma Mu-nivå, då ligger jag rätt bra till. Undvik svåra ord i onödan och långa, krångliga meningar – det är några av sakerna som jag tänker på hela tiden.
Därför blir jag mindre nöjd när jag kontrollerar frukterna av gårdagens arbete. Jag klistrar in de artiklar jag producerade till gårdagens nyhetsbrev, och de visar sig ha ett LIX på 45. Medelsvår, normal tidningstext. Där finns det lite att jobba på.
Den här texten har förresten ett LIX på 27, sa Mamma Mu.
Jodå, jag är visst nöjd med min 28:a.
Jag gillar att raljera, bara ;-).
Att skriva lättläst är något eftersträvansvärt, inte, som en del verkar tro, detsamma som att skriva simpelt.
Men det var ju precis det du just sa :-).
Ulrika Goods senaste bloggpost..Sagan om det lilla, lilla LIX-indexet
Skönt att höra. Att du inte rasar, menar jag. 😉
Jag fick 26 på min Matgalenblogg, barnboksnivå. Det kanske har med att göra att för mig har den mest lästa litteraturen sista 3 åren varit just barnböcker, mamma mu inkluderad.
Mvh Fred
Freds senaste bloggpost..Marco, vad händer?
Mamma Mu är grym. Så är det bara. Jag minns när jag jobbade som målare i min ungdom, och vi hade jobb en bit bort, så vi fick sätta oss i bilen tidigt på morgonen. Det var ofta Mamma Mu i barnradion, och det var ingen som bytte kanal. Två, tre vuxna karlar satt och lyssnade på kossans och kråkans äventyr. Funkar fint även utan de fantastiska illustrationerna.
Jag är rätt nöjd med att vara lättläst. Det är det jag får höra ibland, och som nybörjare i skrivsammanhang (eftersom jag är formgivare egentligen) tar jag det som en komplimang.
Men min blogg huserar ju också ord som pulmonalis artesi och 22q11-deletionssyndrom. Undrar vad mitt lix blivit utan dem?
🙂