Dagens stora insats har nämligen bestått i att utrota de gula khmererna.
Deras bas var en jordhåla bakom vedskjulet, och jag gjorde processen kort med de randiga, surrande små asen,som plötsligt ryckt in på vårt territorium.
Eller ja, så kort var nog inte processen ändå. Jag sprejade och sprejade, med radar och mitt hemliga specialvapen: startgas. Allt medan mitt galna skratt – muhahahaaa – dånade i sommarkvällen.
Getingkräken fortsatte surra, och flyga in och ut i allt vingligare formationer.
Till slut ebbade surret ut i enstaka dödsryckningar.
Och jag fick frid i min själ.
Om du hittar fler getingsamhällen finns ett annat alternativ till Pol Pot.
Vänta alltid till kvällen för då samlas getingarna i boet för natten. Koka upp en rejäl gryta med vatten och häll sen att över samhället. Det fungerar garanterat! Och det är nästan värre än polPotvarianten. Det här är Hiroshimavarianten. Ett helt samhälle försvinner i en smäll.
Kvällen kör jag alltid, och hett vatten här jag provat på myror. Men jag kanske ska prova det med getingarna också.
Sjunger du lika bra också?
(som Paul Pott)
Najj, Cecilia. Det gör jag inte. Och jag har inte lika snygga tänder heller, inte nu längre, i alla fall.