Livsmedelsverkets kostrekommendationer är i blåsväder igen. Jag känner att den här frågan börjar förfölja mig, inte minst efter Ataharis inlägg och nystartade blogg i ämnet. Det blir inte lättare av min egen ständiga kamp mot övervikten, särskilt inte när människor i min närhet har framgång i densamma. Studiomannen är ett lysande exempel, och igår kväll kom Pelle Rebell på besök – han hade gått ned 15 kilo.
Men nu kom jag lite grand på villovägar – det var ju kostråden det gällde. Och den här debattartikeln i UNT, som jag egentligen bara ville länka till.
Själv är jag fortfarande av den åsikten att Livsmedelsverkets kostrekommendationer (liksom många andra från liknande myndigheter runtom i världen) bygger på en stor mängd tillgängliga forskningsrön.
Men frågan är oerhört komplex, och jag tror att de tillgängliga rönen bygger på en starkt förenklad världsbild. En del av sanningen, helt enkelt. De nya rönen – som pekar i en helt annan riktning vad gäller till exempel intaget av kolhydrater, fett och proteiner – har visat god effekt och god hälsa för många personer, och går stick i stäv med Livsmedelsverkets kostrekommendationer. Men tänk om även dessa principer bygger på en bit av sanningen?
Jag vet varken ut eller in. Det var bara det jag ville säga, och numera blir jag snarast irriterad över alla tvärsäkra personer.
Som A-ha sjöng i låten Blue Sky på deras debut album: “I used to be confused, now i just dont know” 😛
Erik-Babes – huvet på spiken som vanligt. 🙂
Jag är benägen att hålla med.
Man vet varken ut eller in.
Jag kör GI nu.
Vi får se hur det blir med det.
Om det blir någon TONÅRSRÖV…
Men til syvende og sidst så stämmer (nästan) alltid regeln om att man måste ha balans på energiintag och energiåtgång – det märktes under mitt projektarbete om kost och träning! 🙂
Jag förstår dig helt och fullt. Och jag tror så här: man ska göra som man själv känner är rätt. Man kan ha ett öppet sinne och läsa om olika kostråd med lite källkritik och sunt förnuft – men kanske läsa de gamla kostråden på samma sätt och ifrågasätta även dem – och sen väljer man det man tror passar bäst. Känner man att något fungerar så kör man på det. Man kan ju alltid testa?
Problemet med Livsmedelsverket tycker jag verkar vara deras närmast fientliga sinnelag till att granska sina egna kostråd och titta på alternativ. Forskningen utvecklas hela tiden, även genom att titta bakåt. Sen har vi det där med jävfrågan. Livsmedelsindustrin bör inte vara drivande i dessa frågor – helt enkelt för att marknaden inte ska styra över vår hälsa. Där finns det mycket mer att säga.
Jag tror inte det finns en kost som är optimal för alla. Man kan ju rekommendera olika för personer med olika förutsättningar.