Fotbollsträningen satte igång idag igen efter juluppehållet. Vi är skitsent ute med anmälningar till serier och sådant, så Kandidaten tyckte att vi skulle träffas 8.30. I vanliga fall börjar vi nio, och det är liksom på gränsen.

Till råga på allt har Lilla Larsson kört skiten ur mig inatt. Började gnälla i sin säng vid två. Sedan låg jag och lyssnade på gnället i trekvart innan jag gick in och lade mig på madrassen i hennes rum. Hennes lilla treåriga hjärna hade tydligen fullt upp med att processa dagens händelser, för hon har gnällt och gnytt hela natten.

Följaktligen vaknar jag efter spridda skurar av sömn vid kvart över sju. Senorna i min nacke har bytts ut mot såna där kemtvättsgalgar. Det är en speciell typ av spänningshuvudvärk som får en att konstant känna sig som man ska kräkas. Världen ser ut som om någon strukit ett tjockt lager vaselin på mina glasögon.

Bara det att jag inte har några glasögon.

Det dök bara upp elva killar på träningen, så vi spelade tvåmål mest hela tiden, med tränarna som målvakter. Killarna i mitt lag tyckte jag sög duktigt, och klagade till slut så mycket att jag fick ta ett allvarligt snack med dem om attityder och sånt.

Nu är jag solo hemma med Lilla Larsson. Hon leker att jag är morfar. Hon heter för tillfället Linnea och har gått till badhuset. Jag tänkte göra en pastagratäng, och hoppas jag inte spyr i långpannan. Får nog ta några Eeze till först.

Den här dagen kunde börjat bättre. Och ändå drack jag bara ett tredjedels glas öl igår, eftersom IT-mamman ville att jag skulle köra. Vet inte riktigt om jag förtjänar detta.