*RIIING* (Telefonen ringer, alltså. Den låter inte alls sådär egentligen, utan spelar en lång melodi, men skit samma. Jag svarar.)
“Hallå, ja söckte Stallan”, utropar en röst på bred värmländska.
Det luktar försäljare lång väg, men värmländska har jag svårt att värja mig mot. Han visar sig vara från Viasat, och berättar att vårt basabonnemang inte längre finns, utan har ersatts med ett Viasat Underhållning. Och nu vill han höra om det är läge att komplettera med något mer?
“Nått te barna kansche? Viasat Baarn, äcksämpällviis”
“Nej tack. Men den här Barnkanalen, den ingår väl, det är ju en frikanal?”
“Jaa, männ duvet, dä finns möcke annat. Sömm ä battre, menar ja.”
“Det tror jag inte.”
“Dissni Tjannöll! Dänn ä bra.”
“Nej, det tycker jag inte.”
“Töcker dunte? Dänn går hele tiden hemma.”
“Ja, precis. Jag vill inte att barnen ska se på TV hela dagarna.”
Nånstans där märker nog killen från Värmland att det här är ganska rökt. Så han tackar för sig och ber att jag ska återkomma om jag vill ha något mer.
Haha! Inte för att någon älskar telefonförsäljare – vem vill jobba som det? – men det här var en rolig historia.
Sen är du utmanad också, kolla min blogg. Om du vill. Finns inga tvång.
Utmanad? Oh jä.
Lovely. Jag älskar värmländska. Men ogillar telefonförsäljare. Därför har jag sagt NIX. Det har för övrigt aldrig ringt någon till mig på värmländska, det är mest skåningar som läser innantill. Typ killar som vill sälja underklädesprenumeration…
Han var från Viasat? Var i länet ligger det? Kan inte riktigt tyda dialekten du transkriberat, men Säffletrakten kanske? 😉
Jag tror de har något i Kristinehamn. Fast han behöver ju inte ha varit därifrån.Tyvärr är jag inte karl nog att skilja på värmländska och värmländska. Bohuslän, Halland och Skåne kan jag oftast pricka in kommunen, men värmlännska e värmlännska.