Äntligen är jag tillbaka bakom mitt skrivbord efter närmare två veckor på vandrande fot, runt om i huset och på resande fot.
Men när jag sätter mig ned vid datorn och ska börja med dagens utryckning – redigera tidning som ska vara hos prenumeranterna imorgon – så undrar jag först om det slagit slint i huvudet på mig.
Musen ligger helt still på sin matta, och jag rör inte styrplattan på själva datorn. Ändå kilar markören sakta men säkert lite snett nedåt vänster över skärmen. Jag tar musen, klickar, drar, rullar på scrollhjulet och lägger den still igen.
Pilskrället joggar träget vidare. Snett nedåt vänster.
Detta är ju total katastrof! Jag kan inte redigera en tidning med en markör som springer av sig själv! Det är ju rena lerduveskyttet.
Jag drar ur muskabeln. Torkar av styrplattan.
Spring spring.
ψψψψψ!
Vad ska jag göra? Posten stänger sju. Innan dess måste tidningen vara klar, och jag behöver börja nu om jag ska hinna.
Andas djupt. In genom näsan, ut genom munnen. Såja.
Där trillade polletten ned. Jag öppnar min väska och tittar. Det lyser rött där nere. Min trådlösa blåtandsmus ligger där och kramas. Tydligen tillräckligt nära datorn för att signalen ska plockas upp. Med ett raskt handgrepp försätter jag den i hypnos. Du kommer inte att vakna förrän det behagar mig.
HA!
Där fick du.
Har det här låggradiga kriget med den strejkande musen med din chefsprotest att göra och utgör uppladning inför kommande löneförhandling? 😉