Som sagt, jag har mycket kvar att berätta om min resa till Chicago. Skrik om jag tråkar ut dig. Eller skriv en kommentar – bara jag får veta.

Nu tänkte jag berätta om en kul liten grej som jag snubblade över i resans allra tidigaste skede, nämligen på Kastrup. Var lite osäker på tidpunkten för nästa måltid, så jag bestämde mig för att leta upp något ätbart. Gärna något intressant, förstås.

Och plötsligt låg det där, mitt framför mig. to:go, och strax intill: The Seafood Bar.

Svårt val, men när jag hittade en färdig pack med tre forskellige smørrebrød blev valet lätt. Jag kände mig mycket dansk, och slog till med en Faxe Kondi i pappmugg som måltidsdryck. För er som inte vet, kan jag berätta att Faxe Kondi är en läsk med citron/lime-smak och som sötats med druvsocker. Sedan introduktionen 1971 har den marknadsförts som Danmarks ledande “sportläsk.” En smula crazy, javisst. Men den är mycket, mycket god – och säljer mer än både Sprite och 7up i hemlandet.

De tre små smørrebrøden i plastlådan var däremot en bisarr upplevelse. Det kunde ha blivit så bra: en med skinka, sparris och potatissallad med massor av kapris; en med rostbiff, riven ost, tomat och en sås som påminde om hovmästarsås; samt slutligen klassikern med ägg, salladsblad, tomat, majonnäs och räkor. Alltihop på det där störtgrova rågbrödet.

Men de små smørrebrøden var så kalla att de nästan helt bedövade smaklökarna. Helt iskallt, och när jag kom till den sista blev jag nervös.

“Varför knastar äggen?”, tänkte jag, och tog mig en närmare titt. Det var inte äggen som knastrade, utan en milimetertjock skorpa av is som täckte dem. Visst – färdigmat ska hållas kall för att inte bli dålig. Men det här var lite extremt. Hade jag inte varit såpass stressad som jag var (man vill inte gärna missa flighten) så hade jag nog klagat.

“De her smørrebrød er iskolde, før Søren!” På klingande danska, för det kan jag om jag vill. Och vågar. Och det gör jag oftast inte.

Som sagt, man vill ju inte missa planet. Fegis.